Eldsbacken

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Eldsbacken har bestått av en gård och ett torp.

 


ÄGARNA

Gården Eldsbacken har under 1600-, 1700- och 1800-talen varit så kallat Åbygods. Det innebär att bönderna som brukat gården har varit åbor.

1812–1821: Hans Larsson. 1812 hette åbon Hans Larsson (född 1761). Hans hustru Kerstin Eriksdotter var född 1749 och deras son Elias var född 1793. Kerstin dog 1816.

1821–25: Elias Hansson och Sara Olsdotter. Elias Hansson var gift med Sara Olsdotter (född 1794). De hade dottern Christina (född 1825). Sara dog 1826 och därefter gifte Elias om sig med Sara Olofsdotter från Svenneby. De fick sex barn: Inger Helena (född 1831 och som gifte sig med Johannes Andersson på Bottnelycke), Anna Catrina (född 1833 och gift med Clas Nilsson från Hästhagen) Olena (född 1835), Johan August (född 1840), Hans (född 1841 och dog 1842), Sofia Amalia (född 1847). Omkring 1860 dog Elias och därefter stod änkan Sara för gården. Svärsonen Clas Nilsson flyttade till Eldsbacken och han och Anna Catarina fick en dotter Evelina Adolfina (född 1872).

Slutet av 1800-talet–1903: Claes Nilsson. Det blev Clas med familj som stod för gården i slutet av 1800-talet och de hade Annas syster Inger Helena, som hade blivit änka, inhyst.

1903–mitten av 1900-talet: Anders Olsson. 1903 köptes gården av Anders Olsson och hans hustru Gerda. De hade barnen Gottfrid (född 1909), Judit (född 1910), Algot (född 1913) och Sven (född 1919). Sonen Sven blev den som övertog gården och blev den siste ägaren i familjen Olsson.


TORPEN

Dammviken

Det enda torp som tillhört Eldsbacken. Det omnämns första gången 1831 efter storskiftet. Torparen då hette Erik Eriksson (född 1807) och hans hustru  Anna Johansdotter. På torpet bodde också den avskedade soldaten Olof Vång och hans familj bestående av hustrun Anna Maria och barnen Christian (född 1817), Mathias (född 1825), Anders (född 1829), Helena (född 1839) och Johannes (född 1837). Efter Olof Vångs död övertog sonen Mathias torpet. Han var gift med Johanna Andersdotter (född 1834) och de hade en son Olof Alfred (född 1860). De hyste hos sig Mathias syskon Christian och Helena.

1870 kom en ny torpare till Dammviken: Karl Johan Eliasson från Granhogen under Hedum. Hans familj var hustrun Olena Olausdotter samt barnen Amalia Ulrika (född 1873) och Maria Elisabet (född 1876).

Håveröd

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Håveröd består av en gård och ett torp.


ÄGARNA

Håveröd

1800-talets början–1840: Anders Olsson. I början av 1800-talet innehades gården av Anders Olsson (född 1777) och gift med Christina Olsdotter (född 1774). De hade sönerna Olof (född 1810), Börje (född 1815) samt fostersonen Anders Andersson Fyr (född 1797). Christina dog 1840 och två år senare gifte Anders om sig med Helena Hansdotter (född 1804) från Arslätt i Tossene. I det nya äktenskapet föddes två söner Olof Herman (född 1843) och Emil Alfred (född 1846).

1825 flyttade Anders Andersson till Stämmen under Bottnelycke. Sonen Olofs barn Theodor Olsson (född 1837) och Matilda Olsdotter bodde på gården efter föräldrarnas död 1840.

1870 flyttade Olof Herman till Bergskär, 1875 flyttade Emil Alfred till Kville. Helena Hansdotter dog 1897.

1879–1898: Olof Herman Andersson. 1879 gifte sig Olof Herman Andersson med Matilda Johannesdotter (född 1855) från Gategård och de tar över gården. De fick barnen Anders Herman (född 1881), Jenny Matilda (född 1883), Olof Albert (född 1887). Familjen flyttade till Kville 1898. Samma år tog Teodor Olsson över gården.

1898–1902: Teodor Olsson. Teodor Olsson kom från Bergskär tillsammans med dottern Alma Josefina (född 1871). 1902 tog Oscar Adolf Theodorsson över gården.

1902–1903: Oscar Adolf Theodorsson. Oscar Adolf Theodorsson var född 1869.

1903–1908: Anders H Larsson. 1903 brukades gården av Anders H Larsson född 1868. Han och hustrun hade barnen Carl (född 1900), Selma (född 1890), Anders (född 1901), Lars (född 1903) och Nils (född 1906).

1908–1911: Anders Olsson. 1908 ägdes gården av Anders Olsson i Holma, vid försäljningen avstyckades Håverödshagen med kvarn till Holma.

1911–1944: Albin Kollin. 1911 köptes gården av Albin Kollin (född 1878) från Bokenäs. Han var gift med Charlotta (född 1881). De fick elva barn: Agnes (född 1902) som gifte sig med Elmer Hedén. Ester (född 1904). John (född 1906) som blev bonde på Rom. Tekla (född 1909) som gifte sig till namnet Gerrebo. Oscar (född 1912) som övertog gården på Håveröd. Erik (född 1914). Maggie (född 1916) som gifte sig med Sigvard Larsson i Ödby. Alice (född 1918), Emritz (född 1920) som blev bonde på Bergskär. Karin (född 1923). Gösta (född 1924) som blev bonde på Östebo.

1944–1976: Oscar Kollin. Sonen Oscar Kollin tog över gården 1944. Han var gift med Anna Sampsson från Östebo. De fick två söner Hasse (född 1940) och Bengt (född 1946).

1976–nu: Bengt Kollin. 1976 övertog sonen Bengt och hans hustru Elisabet (född 1956) gården.


TORPEN

Kvarnbacken

Torpet Kvarnbacken beboddes i början av 1800-talet av Hans Andersson (född 1747) och hans hustru Christina Johansdotter (född 1765). Samt dottern Anna (född 1791). Hans dog 1827 och då flyttade hustrun till Binghultsberget.

Ny torpare blev Vilhelm Fredriksson (född 1799) från Orreberg. Han var gift med Christina Olsdotter (född 1806) och de hade tre barn: Gustava (född 1830), Fredrika (född 1834) och Samuel (född 1835). Familjen flyttade till Orreberg .

På 1840-talet var Lars Hansson torpare. Han var född 1802 och gift med Helena Jacobsdotter. De hade fem barn: Carolina (född 1827), Adrian (född 1830), Johan August (född 1838), Gustava Amalia (född 1841), Beata Sofia (född 1842).

1870 kom färgaren Nils Johansson från Breared i Halland. Han var född 1837 och var gift med Johanna Ulrika Persdotter (född 1847) från Skee. De hade många barn: Albertina Josefina (född 1869), Johan Alexander (född 1870), Anna Carolina (född 1872), Amalia Lovisa (född 1874), Axel Viktor (född 1876), Carl Hjalmar (född 1877), Alma Charlotta (född 1877), Johanna Catarina (född 1879), Matilda Nikolina (född 1881), Jenny Teresia (född 1884), Svante Gerhard (född 1889). Föräldrarna och de fem yngsta barnen flyttade till Strömstad 1894.

1894 kom en ny familj till torpet. Det var skräddaren Carl Oscar Johansson från Berg. Han var född 1860 och var gift med Augusta Johansdotter Krans (född 1863 i Kville). De hade sju barn: Johan Oscar (född 1889), Edit Amalia (född 1891), Carl Albanus (född 1892), Helmy Linnea (född 1894), Svante Rickard (född 1895), Anna Lovisa (född 1896), Georg Verner (född 1897).

På torpet bodde även Carl Oscar Hellberg som var skräddarlärling och skräddarens mor Lovisa Eliasdotter som var från Granhogen under Hedum.

Välseröd

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Välseröd har bestått av en gård och fyra torp.


ÄGARNA

Början av 1800-talet: Anders Halvardsson. Gården har varit militieboställe. 1812 bodde Anders Halvardsson (född 1782) och hans familj på gården. Hans hustru hette Brita Olsdotter och deras dotter hette också Brita (född 1812).

Början av 1800-talet: Olof Olsson. De efterträddes av Olof Olsson och Helena Johansdotter. Olof står som arrendator. På gården bodde då också trumslagaren Carl Gustaf Wallsten (född 1793) och hans hustru Anna Maria Andersdotter (född 1794). De hade tre barn Jörgen (född 1816), Anna Catarina (född 1818) och Carolina (född 1819).

1821–1833: Carl Bryngelsson. 1821 arrenderades gården av Carl Bryngelsson (född 1792). Han var gift med Sara Halvardsdotter (född 1800). De fick en son Hans Jacob 1822, men han dog redan som tvååring. 1824 föddes dottern Gustava, 1826 dottern Maria, 1829 dottern Jacobina och 1831 sonen Christian August. Carl Bryngelsson dog 1833.

1833–1855: Mathias Hansson. Därefter kom en ny arrendator Mathias Hansson (född 1806) från Foss. Han gifte sig med Carl Bryngelssons änka Sara. De fick tre barn Anna Christina (född 1837), Britta Elisabet (född 1839) och Johan Herman (född 1842). Familjen flyttade till Holma 1855.

1855–1874: Carl Johan Wallsten. Den nye arrendatorn blev Carl Johan Wallsten (född 1829), hans hustru hette Maria Christel Johansdotter (född 1837). De fick sex döttrar: Julia (född 1860), Hilma (född 1862), Agnes Fredrika (född 1865), Justina Vilhelmina (född 1868), Paulina Charlotta (född 1870) och Alma Emilia (född 1873).

1874–ca 1898: Johan Aron Falck. Wallsten dog 1874 och han efterträddes av Johan Aron Falck från Fåglekärr i Kville. Familjen Wallsten bodde kvar på gården som inhysta.

1898–1903: Johannes Olsson. 1898 arrenderades gården av Johannes Olsson.

1903–1946: Viktor Johansson. 1903 övertogs gården av Viktor Johansson och hans hustru Matilda. De hade fem barn: Margit, Agda, Rut, Ejnar och Algot.

1946–oklart: Algot Fransson. 1946 köptes gården av Algot Fransson och hans hustru Ingrid från Kville. De hade en dotter Gun född 1944. Hon och hennes man Rolf övertog gården.


TORPEN

Skälebacken

Läget är osäkert men finns upptaget som torp mellan 1805 till 1900.

1805 beboddes torpet av Rasmus Jacobsson (född 1778), hans mor Anna Erasmidotter (född 1749), brodern Johannes Jacobsson (född 1769) gift med Anna Margareta Gabrielsdotter (född 1769) samt deras barn Anna (född 1808) och Johannes (född 1811).

1823–28 bodde soldatänkan Helena Andersdotter (född 1773) i torpet. Hon var änka efter soldaten Erik Malmberg på Backen under Bottnelycke. Hennes tre barn var Carolina (född 1811) och tvillingarna Anders och Eva Maria (födda 1815) samt styvdottern Anna Britta Malmberg och hennes son Samuel (född 1825).

1829 bodde Gustaf Eriksson, son till Erik Malmberg, på torpet.

1830–1831 bodde Anders Larsson på torpet med hustrun Christina Petersdotter och sonen Carl Magnus (född 1829). Familjen flyttade till Råghult i Tossene 1831.

1831 flyttade Lars Hansson (född 1802) in med hustrun Anna Stina Hermansdotter (född 1800) och barnen Carolina (född 1827), Adrian (född 1830), Jacob (född 1833). Anna Stina dog 1837 och året därpå gifte Lars om sig med Helena Jacobsdotter (född 1807). De fick fyra barn: Johan August (född 1838), Gustava Amalia (född 1841), Beata Sofia (född 1842), Anna Catarina (född 1845). Lars dog 1853, Helena dog 1864 och sonen Johan August dog 186XXX.

Efter Lars död flyttade familjen först till Hålkasen under Skörbo och därefter till Halvarskleven under Välseröd.

1880–1892 innehades torpet av Samuel Isaksson (född 1820), hustrun Carolina Niklasdotter och sönerna Severin (född 1864) och Carl (född 1867).

På torpet bodde även Agneta Olsdotter (född 1824) från Stycket under Bottnelycke. Hon dog 1890.

1888–1900 hade förre innehavarens son Severin tagit över torpet. Hans hustru var Justina Vilhelmina Wallsten (född 1868) och de hade barnen Sigfrid Georg (född 1888) och Ida Maria (född 1890). Dessa var de sista invånarna på Skälebacken.


Nordgärdet

Nordgärdet har troligen varit både ett torp och en backstuga. Torpet innehades 1864 av Niklas Pettersson (född 1834) från Granhogen under Hedum. Hans hustru var Anna Maria Andersdotter (född 1837). De hade fyra barn: Carl Oscar (född 1860), Amalia Elisabet (född 1864), Martin Julius (född 1866) och Herman Albin (född 1870). Niklas dog 1872 under en seglats på Nordsjön. Efter Niklas död gifte Anna Maria om sig med kyrkvaktmästaren Andreas Jonsson (Fader Andreas) på Bottnebergsliden.

1880-97 innehades torpet av Johan August Andersson (född 1839). Hans familj bestod av hustrun Johanna Christina Johansdotter (född 1839), sonen Oscar (född 1876) och dottern Hilda Christina (född 1885).

På torpet bodde även Maria Christina Johansdotter (född 1837) som var änka efter Carl Johan Wallsten på gården Välseröd samt hennes barn Julia, Hilma, Juliana och Paulina. Torpet revs 1911.


Halvarskleven (Polen)

Har funnits sedan omkring 1850 och det finns fortfarande kvar.

1855 innehades torpet av Helena Jacobsdotter (född 1807) och hennes barn Johan August (född 1838), Gustava Amalia (född 1841), Beata Sofia (född 1842) och Anna Catarina (född 1845).

1885 innehades torpet av Olof Alfred Andersson (född 1841), hustrun Josefina Amalia Hansdotter (född 1858) och barnen Carl Alfred (född 1883) och Anna Maria (född 1885).

På torpet bodde även Göran Wall (född 1816), hans hustru Anna Catarina Hansdotter och deras barn Carl Gustaf (född 1845), Anna Maria (född 1847), Carolina (född 1848), Hans Aron (född 1851), Johan Olle (född 1854) och Anton (född 1858). Göran Wall dog 1897 och hustrun 1884.

1911 bodde Carl Alfred Olsson och hans mor kvar på torpet.

1926 flyttade Axel Karlsson (född 1891) från Östebo och hans familj till torpet: hustrun Märta (född 1890), barnen Agda (född 1912), Linnea (född 1912) och dottern Signe (född 1914). 1931 föddes sonen Roland.

Torpet är fortfarande i samma släkts ägo.


Åsliden

Ingen information om torpet.

Loftsby

Klicka på kartan för att se i större format.

Klicka på kartan för att se i större format.

Loftsby bestod av två gårdar och tidigare fem torp.


NAMNET

Namnet Loftsby kommer troligen från loft som betydde upphöjd plats i naturen.


Loftsby med utsikt över dalen, lägg märke till de skoglösa bergen.

Loftsby med utsikt över dalen, lägg märke till de skoglösa bergen.

 

Loftsby

Början av 1800-talet–ca 1860: Olof Olsson. Loftsby var ett gymnasiehemman, ägt av Hvitfeldtska stipendieinrättningen. 1812 var Olof Olsson åbo. Han var född 1787 och gift med Anna Jacobsdotter (född 1781). De hade fyra barn: Erik (född 1801), Ingeborg (född 1806), Christina (född 1816) och Jacobina (född 1818). Hustrun Anna dog 1847 och året därpå gifte Olof om sig med Anna Maria Larsdotter (född 1808). Olof dog 1860 och Anna Maria dog 1862.

1862–1876: Johannes Hansson. Från Nötegiljan under Rom till Loftsby flyttade 1862 Johannes Hansson (född 1817) med familj. Han var gift med Olof Olssons dotter Jacobina Olsdotter och hade sju barn: Amalia (född 1843), Carolus (född 1845), Anette (född 1848), Carolina (född 1851 och mormor till Orvar Otterholm i Uddevalla), Ottilia (född 1855 och gift med Martin Christensson i Hästhagen – själv blev hon lärarinna i Berfendal), Emilia (född 1858) och Julia (född 1862). Alla barnen var födda på Nötegiljan.

1876–1932: Carolus Johansson. Sonen Carolus Johansson gifte sig 1869 med Matilda Josefina Carlsdotter (född 1847). De fick en dotter Hilma, men både mor och dotter dog i samband med födelsen 1870. Gården delades mellan tre syskon 1876. Carolus fick föräldragården, Amalia fick Lilla Änghagen och gifte sig med August Olsson från Bro. Anette flyttade till Utängen och gifte sig med Clas Alfred Jacobsson.

Carolus gifte om sig 1873 med Anna Charlotta Mattiasdotter från Åseby. Hon var född 1851. I den familjen föddes sex barn: Gerda Lovisa (född 1874), Anna Maria (född 1879), Carl Frits (född 1891), Jenny (född 1883), Christina (född 1887), Klara Charlotta (född 1895). Farmor Jacobina dog 1898.

1932–1959: Frits Johansson. 1932 övertog Frits Johansson gården och han gifte sig 1935 med Hildur Karlsson från Skarstad i Bro. De fick två barn: Karl-Härrry (född 1936) och Ann-Marie (född 1938). Frits dog 1968.

1959 till omkring 2000 : Karl-Härry Fritzson. 1959 övertog Karl-Härry gården efter sin far. Han gifte sig 1968 med Gunnel Classon från Rödbo Kungälv. De har barnen Thomas, Linda och Claes.

Karl-Härry köpte till följande gårdar: en gård på Myrtorp 1961, Änghagen på Fjället, två mindre gårdar på Loftsby, ytterligare en gård på Myrtorp samt delar av Åseby 1:2, Rambergsskog i Tossene och Rom i Svarteborg. Dessutom arrenderas Myrtorp 1:2.

Idag ägs gården av bröderna Tomas och Claes Fritzsson som nu även äger Östebo 27.


Loftsby (hingstbetet)

1670 var Olof Thorsson åbo, 1705 Per Olsson, 1742 Olof Persson, 1780 Olof Svensson, 1802 Johannes Nilsson (född 1756). Hans familj bestod av hustrun Anna Olsdotter (född 1754), sonen Nils (född 1792), sonen Olaus (född 1794). Johannes dog 1823 och hustrun 1825.

1826–1859: Nils Johansson. 1826 övertog sonen Nils gården. Han var gift med Johanna Lundstedt (född 1802). De hade fem barn: Anna Augusta (född 1833), Lovisa Amalia (född 1837 – flyttade till Nöterö i Norge 1875), Johan Jacob (född 1839), Eva Charlotta (född 1842) samt Martin Alfred (född 1845). Nils Johansson dog 1859.

1859–ca 1900: Johan Jacob Nilsson. Änkan drev gården vidare med hjälp av sonen Johan Jacob. Han gifte sig 1878 med Josefina Bernhardina Samuelsdotter (född 1850) från Skörbo och dotter till Samuel Hansson. De hade barnen Teodora (född 1881), Maria Elisabet (född 1885), Carl Oskar (född 1887), Axel Leonard (född 1889), Herman Julius (född 1892) och Nils (född 1894). Johanna Lundstedt dog 1886. Hvitfeldtska stipedieinrättningen ägde gården till 1880 då den friköptes.

1901– 1903: Oskar Sampsson. Under dessa år ägdes gården av Oskar Sampsson. Han flyttade 1903 till Änghagen i Östebo.

1903–1965: Oskar Osberg. Oskar Osberg köpte då gården och drev den tillsammans med Åseby. 1920 arrenderades marken av Hästavelsförningen och användes som hingstbete till in på 1960-talet. 1965 köptes gården av Karl-Härry Fritzson.


TORPEN

Loftsby 1/10 mantal

Vid arvskifte 1876 fick torpet Utängen en del skog från Loftsby och fick då fastighetsbeteckningen Loftsby 1/10 mantal. Ägare var Anette Johannesdotter, gift med Clas Alfred Jacobsson (född 1845). De hade barnen Gerda Carolina (född 187o), Carl August (född 1881), Birger (född 1883), Sara Bernhardina (född 1889). Familjen flyttade till Foss 1895 och återkom 1897. Under den tiden arrenderar Johannes Jacobsson (född 1837) från Bottneliden under Röd och hans hustru Augusta Elisabet Eriksdotter (född 1845).

Sara Bernhardina gifte sig med Gustaf Nordström och deras barn var Irma, Åke, Carl och Göte.

Av Gustav Nordström köpte sedan Helge Karlsson från Keberg gården. Helge var gift med Elsa och de hade tre barn: Reine (född 1940), Randis (född 1943) och Gunhild (född 1944).


Änghagen

Även kallat Gran-Alfreds efter siste innehavaren Alfred Johansson. Torpet upphörde 1933.

1818 ägdes torpet av Johannes Larsson (född 1788) från Svarteborg. Han gifte sig 1819 med Ingeborg Andersdotter (född 1795). De hade dottern Christina (född 1822, gift till Rrambergskog) Hustrun Ingeborg dog 1824 och därefter gifte Johannes om sig med Christina Lovisa Olsdotter född 1827,Johannes dog 1839.

1849 övertogs torpet av Johannes Christianssonu (född 1822) från Gråtaremyren under Orreberg. Han gifte sig med Lovisa Olsdotter (se ovan) och de fick sju barn: Matilda Teodora (född 1850), Nicolaus Alfred (född 1853 – Gran-Alfred), Johan Martin (född 1856), Albertina (född 1858), Samuel (född 1860), Anders Otto (född 1865), Carl August (född 1862). Lovisa dog 1868 och 1881 gifte Johannes om sig med Justina Andersdotter (född 1845). De fick sonen Oskar Severin (född 1883). Justinas dotter Emilia (född 1878) bodde på torpet. Alfred övertog torpet. Syskonen Otto och Teodora bodde kvar till slutet av 1890-talet då de flyttade till Tosemarken i Svarteborg. Gran-Alfred dog 1930, då David Classon köpte torpet och lade det samman med sin gård Loftsby 1/6 mantal Änghagen.


Stengårdskasen

Upptas första gången 1835. Då bodde Olof Nilsson där. Han var gift med Anna Hansdotter och de hade fem barn: Christina (född 1827), Anna Stina (född 1821), Carolina (född 1823), Niclas (född 1835), Clas (född 1839 – dog samma år). Olof Nilsson rymde från familjen 1840. Anna och barnen flyttade till Bottnebergsliden.


Utängen

Hade hört till Skörbo fram till 1860 då det fördes över till Loftsby. Det kallades även för Loftsby Ängen. 1860 bodde torparen Hans Sväensson (från Långön i Bro) där med hustru och fem barn. Hustrun var Anna Augusta Nilsdotter från Loftsby. Äldsta dottern Josefina Amalia (född 1858) gifte sig med Olof Andersson från Östebo Nordgård. Agneta Serafia (född 1862) gifte sig med skomakaren Olof Alfred Matsson från Askum. De fick 1883 sonen Viktor och flyttade till Brunnemyren under Östebo 1884 och därifrån till Håby 1885. Sonen Johan Emil (född 1866) blev befriad från militärtjänst och flyttade till Tönsberg 1890. Sonen Carl Severin föddes 1876 men han dog redan 1882.


Lilla Änghagen

Upptas första gången omkring 1800. Då bodde Ingvald Andersson med hustru och en dotter där. 1805 bodde Olof Isaksson med hustru och ett åbarn där samtidigt som Ingvald Andersson med familj bodde kvar. 1808 bodde Christian Jacobsson med hustru och barn på torpet. 1809 kom torparen Olof  Olsson med hustru och fyra barn. 1812 bodde Svennung Christensson där med hustru och ett barn. Samma år kom Jacob Svensson (född 1782), hans hustru Elin Larsdotter (född 1772), sonen Olaus (född 1807) och sonen Olle (född 1813). Familjen flyttade till Stångenäset.

1814 kom Anders Hansson (född 1782), hans hustru Anna Andersdotter (född 1781) och en dotter Anna Maja (född 1813). Dottern Olena föddes 1816. Anders dog 1819, hustrun Anna och dotter Olena dog på samma dag 1821. Endast Anna Maja blev kvar i familjen, men det finns ingen uppgift om vart hon tog vägen.

1821 kom en ny torparfamilj: Anders Olsson (född 1770) med hustrun Lisa Persdotter (född 1778), sönerna Olof (född 1810), Hans (född 1820), Mattias (född 1823) samt dottern Petronella (född 1814). Den senare gifte sig 1835 med Erik Eriksson på Nybygget under Åseby. Familjen Olsson flyttade till Kasen under Åseby 1840.

1840 kom Nils Henningsson (född 1800) från Åseby Änghage. Hans hustru var Börta Hansdotter (född 1801). Barnen hette Britta Christina (född 1833 på Nötegiljan i Svarteborg), Fredrik (född 1835), Carolina (född 1840) och Hans Jacob (född 1843). Familjen flyttade till Utängen under Loftsby.

1850 hette torparen Andreas Persson (född 1825 i Tossene). Hustrun hette Maja Lena Andersdotter (född 1826) och de hade fem barn: Alfred Patrik (född 1852), Edvin (född 1855), Olof Bernhard (född 1858), Selma Charlotta (född 1860), Herman Julius (född 1864). Familjen flyttade sen till Foss.

1865 kom August Olsson (född 1834) från Bro. Han gifte sig med Amalia Johansdotter (född 1843), dotter till Johannes Hansson i Loftsby. Barnen hette Herman Julius (född 1869), Jenny (född 1883) och Hilma Viktoria (född 1884).

Herman Julius Olsson hade fotoateljé i huset under 1880- och 1890-talet. Därefter byggde han hus och fotoateljé på Lilla Bräcke på Myrtorp.

1876 delades Loftsby mellan de tre syskonen och Amalia fick då torpet Änghagen samt några hektar jord och skog. Torpet Änghagen övergick då till att bli en gårdsdel, 1/8 mantal.

Herman övertog gården 1915 och  utarrenderade den till Clas Matsson på Åseby Änghagen. 1921 köptes gården av David Classon (född 1894), gift med Hulda Bergstedt. Sonen Holger föddes 1922 och flyttade senare till Bolkeröd.

Berg

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Klicka på kartan för att få upp den i större format.

Berg består av en gård och tidigare fem torp.


NAMNET

Kommer troligen av att gården ursprungligen låg på bergen vid nuvarande Gategård.


GÅRDSBILD Berg

Gården på Berg.

ÄGARE

På 1600-talet hörde Berg till Dragsmarks kloster. I och med Indelningsverkets införande under Karl XI:s tid blev Berg militärboställe tillhörigt Bohusläns regemente. Ibland omnämns det som fältskäreboställe ibland som barberarboställe.

Efter hand som Indelningsverket avvecklades drogs också de militära boställena in och i kartor och handlingar från slutet av 1800-talet kan man läsa om ”det indragna barberarbostället Berg”. Men gården ägdes fortfarande av Bohusläns regemente.

Ursprungligen låg gården Berg cirka 500 meter nordväst om Berfendals kyrka, som namnet anger på ett berg där även Gategård var beläget. Vid storskiftet 1829 fick gården utflyttningsskyldighet till sockengränsen i norr mot Svarteborg. Det är samma plats där gården är belägen idag.

Berg har varit fältskäreboställe tillhörigt Bohusläns regemente fram till 1910 då det friköptes av Carl Stenström. Ursprungligen låg gården nere vid Orreberg, men efter storskiftet 1835 fick den sin nuvarande plats. Innan gården kom under Bohusläns regemente tillhörde den Dragsmark kloster.

Eftersom gården ägdes av Bohusläns regemente var det arrendatorer som brukade gården. För att ha kontroll över gårdarna företogs syn på alla militära boställen vart tredje år.

1812–1817: John Hansson. Under de här åren brukades Berg av John Hansson (född 1756) från Bärby i Svarteborg. Han var gift med Catarina Hansdotter (född 1759). De hade tre barn: Hans (född 1791 men dog redan 1815), Lisa (född 1796) samt Helena (född 1806). Familjen flyttade till Svarteborg 1817.

1817–omkring 1850: Jacob Hansson. John Hansson efterträddes av Jacob Hansson (född 1784), troligen från Kville. Jacob var gift med Johanna Clasdotter (född 1794), dotter till pistolsmeden Johan Classon i Backa i Svarteborg. De hade åtta barn: Hans Johan (född 1816), Nikolaus (född 1819), Olaus (född 1822), Anna Maria (född 1825), Johannes (född 1828), Gustaf (född 1831), Brita Kristina (född 1833) samt Carolina (född 1838).

Ca 1850–1870: Johannes Jacobsson. 1850 övertog Johannes Jacobsson, son till Jacob, arrendet på Berg. Johannes var gift med Lovisa Eliasdotter från Granhogen under Hedum. Johannes och Lovisa fick sex barn: Carl Oskar (född 1860 och blev skräddare och bodde på Håveröd), Josefina Amalia (född 1857), Selma Paulina (född 1861), Olena Vilhelmina (född 1863), Johan Edvin (född 1866) och Emilia Charlotta (född 1866).

1870–1898: Carl Alexandersson Berglund. 1870 kom en ny arrendator: Carl Alexandersson Berglund från Kville och hans hustru Anna Maja Eliasdotter från Vassändan i Svarteborg. De hade sju barn: Nestor (född 1871), Carl Ernst (född 1875), Gerda (född 1878), Elna (född 1880), Viktor (född 1884), Anders (född 1889) samt Helga (född 1893). De brukade gården till 1898 då de flyttade till Bro.

1898–1911: August Johansson. 1898 övertogs arrendet av August Johansson från Stumperöd som brukade gården till 1911 då Carl Stenström blev ny ägare till gården.

1909–1914: Familjen Stenström. Gården friköptes tydligen den 26 juli 1909 då det hölls auktion hos Konungens befallningshavare på Landskontoret i Göteborg. Det var Herman Julius Stenström som friköpte gården men hans son Carl Stenström brukade den fram till 1914.

”Den 4 mars 1911 hölls auktion på Berg efter August Johansson som då avträdde arrendet. Auktionsförrättare var A. J Andersson. Korna såldes för mellan 130 och 160 kronor. Dragoxarna köptes av Millingen som var kreaturshandlare för 480 kronor. Tjuren köpte Slaktaren Nyström i Hunnebostrand för 167 kronor. Fåren gick för 17 –35 kronor. Ladugården köptes av Carl Stenström för 155 kronor.”

TJUREN PÅ BERG

Tjuren på Berg som såldes på auktionen till Slaktaren Nyström i Hunnebostrand.

Carl Stenström och hans hustru Anna Ingeborg Johansson hade gården till 1914. Den såldes då till Karl Torin Kristensson från Fåglekärr i Kville och hans hustru Hanna Karlsson från Österöd i Svarteborg. 1935 köpte Otto Mikael Karlsson från Svarteborg gården. Otto var gift med Sigrid Eliasson från Folkesberg i Svarteborg.

1950–1962: Göran Karlsson. 1950 övertog deras son Göran gården och han brukade den fram till 1962. Göran var gift med Aina. I familjen fanns barnen Berit, Bert (smeden Volund) och Margareta.

1962-1963: Johan Blad. Under de här åren ägdes Berg av Johan Blad från Solbräcke i Kville.

1963–1983: Eric och Valborg Augustsson. Efter 1963 köptes gården av Eric och Valborg Augustsson som tidigare bott på Dalkasen under Berg.

1983: Linnea och Karl-Åke Rosén. 1983 övertar dottern Linnea, gift med Karl-Åke Rosén, gården och de är de nuvarande ägarna.


TORPEN

Dammviken

Torpet som är beläget vid Eldsbacken har före storskiftet tillhört Berg. Det omnämns första gången 1831 efter storskiftet. Torparen då hette Erik Eriksson (född 1807) och hans hustru  Anna Johansdotter. På torpet bodde också den avskedade soldaten Olof Vång och hans familj bestående av hustrun Anna Maria och barnen Christian (född 1817), Mathias (född 1825), Anders (född 1829), Helena (född 1839) och Johannes (född 1837). Efter Olof Vångs död övertog sonen Mathias torpet. Han var gift med Johanna Andersdotter (född 1834) och de hade en son Olof Alfred (född 1860). De hyste hos sig Mathias syskon Christian och Helena.

1870 kom en ny torpare till Dammviken: Karl Johan Eliasson från Granhogen under Hedum. Hans familj var hustrun Olena Olausdotter samt barnen Amalia Ulrika (född 1873) och Maria Elisabet (född 1876).


Dalkasen

Torpet är byggt i början av 1830-talet. Den förste torparen hette Anders Andersson. Hans hustru hette Beata Svensdotter och kom ifrån Östebo Nordgård. De hade tidigare bott på torpet Fruängen under Orreberg. De hade tre söner: Alexander, August och Carl. Efter Anders död flyttade Beata och barnen till Östebo.

Ny torpare blev Fredrik Svennungsson. han var gift med Christina Christensdotter. De hade fyra barn: Alexander (född 1835), Carolina Charlotta (född 1839), Johan August (född 1842) och Justina Amalia (född 1851). Hustrun Christina dog 1870 och därefter gifte Fredrik om sig med Britta Christina Olausdotter från Svarteborg. Fredriks dotter Carolina Charlotta var gift med skolläraren Rasch men efter hands död flyttade hon och sönerna Johan Fredrik och Carl Viktor tillbaka till hemmet på Dalkasen. Fredrik dog 1889. Året därpå gifte sig dottersonen Johan Rasch med Hedda Johansdotter från Hedum och de blev torpare på Dalkasen. De hade sex barn: Carl (född 1890), Axel (född 1893), John (född 1895), Maria (född 1898) och Ture och Elsa.


Dalgiljan

Torpet finns upptaget första gången i 1844–1869 års husförhörslängd. Det innehades då av avskedade soldaten Andreas Hast från Brohagen och hans hustru Catarina Göransdotter. De fick tre barn: Christina (född 1823), Anna-Elisabet (född 1829) och Gustaf (född 1833). Andreas Hast bodde kvar på torpet till sin död 1862.


Fruängen

Torpet skiftades från Orreberg till Berg i samband med storskiftet 1831–1835. 1844 boboddes torpet av soldaten Olle Kall. Han var gift med Beata Andersdotter. De hade sju barn: Carl-Johan (född 1835), Johanna Elisabet (född 1838), Augusta (född 1840), Juliana (född 1843), Johan Edvard (född 1845), Clas Martin (född 1849) och Axel (född 1853). Omkring 1860 kom Niklas Skog till Fruängen. Han var från Storängen under Kapperöd och hette från början Niclas Olofsson. Han bodde på Fruängen med sina föräldrar fd båtsmannen Olof Olsson och Anna-Catrina Mathiasdotter samt bröderna Johannes och Mathias. 1871 flyttade familjen till Kapperöd eftersom Niclas då blev arrendator där.

Ny torpare på Fruängen blev Nikolaus Jacobsson (född 1819). Hans hustru hette Inger Helena Berggren (född 1830) och de hade tre barn: Johan Oskar (född 1864), Nestor Julius (född 1868) och Lovisa Josefina (född 1857). De sistnämnda var Nestor och Fina i Tose.


Rygghagen

Torpet har troligen endast funnits mellan 1818 och 1831. Det beboddes då av avskedade soldaten Anders Fält och hans hustru Elisabet Svensdotter. De hade också inhyst hos sig änkan Marta Persdotter från Pellehagen. Mellan 1830 och 1831 beboddes torpet av Niclas Andersson och hans familj, hustrun Johanna Andersdotter och barnen Anders (född 1824) och Johannes (född 1826). Familjen kom från Östebo Änghage.

Medbo

Klicka på kartan för att se den i större format.

Klicka på kartan för att se den i större format.

Medbo bestod tidigare av två gårdar och tre torp.


NAMNET

Medbo betyder troligen den mellersta bosättningen.


ÄGARE

Medbo var tidigare ett gymnasiehemman ägt av Hvitfeldtska stipendieinrättningen uppdelat på två gårdar.


Gård 1

Den som skötte gården kallades åbo och 1721 var detta Nils Asbjörnsson. 1780 var Anders Eriksson åbo.

1802 var Olof Andersson (född 1756) åbo. Hans hustru hette Inger Olsdotter (född 1758). De hade tre barn, Anders (född 1801), Oliana (född 1791) och Christina (född 1804).

1830–1849: Olof Andersson. Olof Andersson dog 1830 och då övertogs gården av sonen Anders Olsson som var gift med Maja Mathiasdotter (född 1802) från Heden. De hade sex barn: Anna Maria (född 1828), Helena Charlotta (född 1829), Albertina (född 1834), Gustava Magdalena (född 1835), Johan Herman (född 1838), Emanuel (född 1844). Anders mor Inger Olsdotter dog 1839 och åbon Anders dog 1849. Änkan Maja hade gården till sin död 1849.

1849–1862: Hans Jonasson. Därefter arrenderade arvingarna ut gården till Hans Jonasson (född 1801). Hans hustru hette Helena Hansdotter (född 1811). De hade fem barn: Otto Herman (född 1849), Alfred Ninus (född 1850), Juliana (född 1844), Fredrika (född 1842), Justina (född 1844). Familjen flyttade till torpet Slättebackarne under Medbo 1862.

1862–1906: Johan Herman Andersson. Johan Herman Andersson (född 1838) övertog åborätten. Han var gift med Sara Ottilia Eliasdotter (född 1841). Hon dog 1862 och Johan gifte om sig samma år med Anna Matilda Christiansdotter (född 1830). De fick tre barn, Anders (född 1871), Frans (född 1874) och Carl Jacob (född 1877).

1906–1919: Otto Magnusson. Hvitfeldtska stipedieinrättningen sålde gården 1906 till Otto Magnusson tillsammans med den andra Medbogården och Skörboheden.

1919–1924: Knut Karlsson. 1919 köpte Knut Karlsson och Knut Kjerrström samtliga gårdar.

1924–1946: Albert och Olga Olsson. 1924 köpte Albert och Olga Olsson gården. De hade barnen Agda (gift till Öxna i Foss ), Oskar (hade föräldragården), Gunnar, Alice (gift med handlaren Valter Hansson), Nils, Knut och Arne. Familjen kom från Brattön i Bro.

1946–1974: Oskar Olsson. Oskar ägde gården mellan 1946 och 1974. Därefter köpte Gösta Kollin gården och lade den till sin gård Östebo (ingår idag i Östebo 27).


Gård 2

1780 hette åbon Pär Eriksson. När han dör 1800 gifter sig änkan Elin Johansdotter (född 1768) om sig med Christian Håkansson (född 1776 från Loftsby). När Elin dör 1809 gifter sig Christian Håkansson med Helena Andersdotter (född 1781). Barnen hette Hans (född 1803), Christina (född 1814), Elin (född 1816), Mathias (född 1821), Anders (född 1824). När Christian Håkansson dör 1827 flyttar Helena Andersdotter och barnen till Fågelkärr i Kville och gifter sig med Hans Jakobsson.

Sonen Hans Christansson flyttar hem från Foss med hustrun Anna Charlott Larsdotter (född 1802) med sonen Calle (född 1825). Sen föds barnen Carolina (född 1829), Adrian (född 1835), Anna Elisabeth (född 1839), Beata Sofia (född 1841), Johan Otto (född 1844).

Åborna Hans och Mathias Christiansson flyttade till Åseby Änghagen. 1854 Carl Hansson är ny åbo och son till tidigare åbon Hans. Han var gift med Matilda Charlotta Hansdotter. Deras barn var Eugenia (född 1855), Amalia Vilhelmina (född 1865), Hulda Paulina (född 1869) och Agnes Josefina (född 1879).

I sambruk med andra Medbogården står Johan Herman Andersson som arrendator, byggnaderna till denna gård revs 1903. Hvitfeldtska stipendieinrättningen sålde gården 1906 till Otto Magnusson och lade den till Skörboheden. på denna gård upptäcktes 1981 hällmålningar. De ligger på 65 meters höjd och är målade på en vertikal bergvägg. Målningarna kan anse vara daterade till omkring 6000 före Kristus.


TORPEN

Slättebacken

Torpet beboddes 1802 av Olof Isacsson född 1776,  hans hustru var Sigrid Petersdotter (1770–1837). Deras barn var Josef (född 1813), Maria (född 1815). Olof Isaksson gifte om sig med Petronella Olsdotter (född 1792). 1860  flyttade backstugusittaren  Hans Jonasson med sin familj från Medbo till torpet. Familjen bestod av Hans (född 1801), hustrun Helena Hansdotter (född 1811), Juliana (född 1835), Fredrika (född 1842), Justina (född 1844), Otto Herman (född 1847), Alfred Ninus (född 1850). Dottern Fredrika gifter sig med Johan Herman Samuelsson i Skörbo 1871. Hans och Helena dog 1876 och 1877.

1878 kom familjen Alfred Julius Hansson från Gistad i Tosene. Familjen bestod av Alfred Julius (född 1853), hustrun Lovisa Alexandersdotter (född 1846), barnen Carl Hildemar (född 1878) och Johan Alexius (född 1880). Dessa flyttade senare till Gerrebo i Tossene.


Blomsterkasen eller Kasen, även kallat Kaseliden.

Där bodde år 1850 torpare Carl Eliasson (född 1826) hustrun Johanna Petersdontter (född 1828), Johanna Elisabet (född 1852), Emma Charlotta  (född 1855 och kallad Lotta på rutan), Johan Hilmer (född 1857 och kallad Hilmer i Höjden), Hans Peter (född 1864) och Alfred (född 1871).

1880 övertogs torpet av Johan Hilmer Carlsson och hustrun Christin Petersdotter (född 1855) och sonen Carl Paulinus (född 1891). Den här familjen flyttade till Kolebacken under Myrtorp 1896.

Alfred Carlsson (se ovan) bodde kvar på torpet, hans hustru hette Anna Johansdotter (född 1876) från Bro, deras son Anders (född 1896). Familjen  flyttade till Ulebergshamn 1897.

Det fanns även en bakstuga på Blomsterkasen denna kallades enbart för Kasen. Den har troligen bara existerat mellan 1850 till 1860. Från Slättebackarna flyttade Olof Isaksson (född 1776 och senare bytte efternamn till Bergman), hans hustru Petronella Olsdotter (född 1792) och styvdottern Gustava Hansdotter (född 1827) in. Olof dog 1856 och Petronella dog 1857.


Lövkasen

Var en backstuga. Dit flyttade från Runden i Tossene. Torparen Carl Johan Olsson (född 1835), hustrun Helena Olsdotter (född 1832). Deras barn var Olof Amandus (född 1865), Laura Amalia (född 1861), Laura Bernhardina (född 1873). Familjen flyttade till Skee 1884.

Torparen Emanuel Alfred Andersson (född 1844), hustrun Anna Matilda Johansdotter (född 1855), styvsonen Oskar Efraim Kristensson (född 1879), sonen Anders Emanuel (född 1882), sonen Gustav Adolf (född 1884), dottern Agda Vilhelmina (född 1886) Familjen flyttade till Heden 1888.

Bergskär

Klicka på kartan för att se den i större format.

Klicka på kartan för att se den i större format.

Bergskär har bestått av två gårdar och fem torp.


NAMNET

Bergskär betyder, som namnet antyder skärning mellan berg.


BERGSKÄR 1905 (2)

Bergskär.

ÄGARNA

Bergskär

Kallades under 1500- och 1600-talen för Bäskär. I 1573 års jordebok uppgavs att gården var så kallat prästegods, dvs en form av avlöning till prästen. Under 1700-talet kom gården i bondehänder. 1705 anges som åbor Anders Persson och Gullbrand Persson. 1831 bestod Bergskär av två gårdar om vardera 1/4 mantal.


Bergskär 13:

Den ena gården ägdes av Mathias Olsson. Han efterträddes 1844 av Olaus Mathiasson (född 1816) på Bergskär.

1868–1887: Mathias Pettersson. 1868 hette åbon Mathias Pettersson (född 1820) från Mögärde i Svarteborg. Hans hustru var Petronella Andersdotter. De hade två söner Johan Patrik (född 1853) och Olof Oscar (född 1858). Efter första hustruns död gifte Mathias om sig med Amalia Carolina Andersdotter (född 1849) från Dingle. I det äktenskapet föddes två barn: Carl Fritz (född 1881) och Hilda Lovisa (född 1883). Den senare gifte sig med Johan Alfred Niklasson i Gategård.

1887–ca 1900: Johan Patrik och Olof Oscar Mattsson. 1887 står Mathias son Johan Patrik som åbo och därefter den andre sonen Olof Oscar Mattsson som åbo. Han var gift med Hilma Alexandersdotter (född 1892) i Bottna. De hade nio barn: Agda (född 1894), Nils (född 1897), Ingeborg (född 1899 och som var lärarinna och sen antog namnet Mosén), Erik (född 1901), Clas (född 1904), Anders Henrik (född 1906 och som sen antog namnet Henrik Falne), Frans (född 1908), Sven (född 1910), Gulli (född 1914).

Ca 1900–ca 1924: Olof Mattsson. 1900 står Olof Mattsson som ägare. Hans hustru var Hilma Alexandersdotter (född 1869 i Bottna). De hade barnen Agda (född 1897) och Nils (född 1897).

Ca 1924–ca 1970: Nils Mattsson. 1924 ägdes gården av Nils Mattsson, gift med Olga Teresia Larsdotter. De hade dottern Maj-Lis (född 1926). Hon var gift med Rune Holm från Bottna.

Ca 1970–ca 1990-talet: Rune och Maj-Lis Holm. De ägde gården från omkring 1970 och därefter av deras son Mats Holm (född 1954). Han dog i början av 2000-talet.


Bergskär 11:

Den andra delen av Bergskär ägdes 1831 av Anders Olsson och därefter av Teodor Olsson. En del av gården styckades av till Anders Olssons son Olof Herman Andersson. Resterande ägdes av Olof Mattsson och efter hans död av änkan Hilma. Gården arrenderades ut under några år, först av Gustaf Karlsson och sedan av Wallentin Olsson. 1947 köptes gården av Emritz Kollin och hans hustru Ingrid och döttrarna Gunvor och Ann-Charlotte.


TORPEN

Kasen

Kasen var en backstuga, första gången omnämnd 1812??? då Fredrik Christensson (född 1773) och hans familj bodde där. Han var gift med Sara Hansdotter (född 1786) och sönerna Hans och Carl. Familjen flyttade till Evja i Tossene.

1818 flyttade böckaren Lars Öderström (född 1759) och hans hustru Ingrid Svensdotter (född 1759) in. Hustrun dog 1828 och därefter flyttade Lars till Tossene.


Malis hage

Var en backstuga mellan 1825 och 1895. 1825 beboddes stugan av Christian Bengtsson (född 1781) och hans fru Catarina Eliasdotter (född 1783) samt barnen Brita (född 1811), Carl (född 1815), Anna (född 1822) och Mathias (född 1825). Christian Bengtsson dog 1836 och därefter flyttade änkan och barnen till Östebo.

Från 1836 bodde Anders Andersson Fyr med familj i stugan. Han var född 1797. Hans hustru Olena Larsdotter (född 1806) var från Stämmen under Bottnelycke. Deras barn var Brita Maria (född 1823), Sofia (född 1826), Adrian (född 1829) Olle (född 1833), Juliana Christina (född 1836), Carl (född 1840), Teodora Ottilia (född 1843), Emma Lovisa (född 1847) och Johan Bernhard (född 1849).

1860 kom Olof Andersson (född 1820) från Tose socken. Han var gift med Olena Olsdotter (född 1820) som var dotter till Olof Andersson i Kapperöd. Deras barn var Alfred Oktavius (född 1853), som blev sjöman och flyttade till Hamburg 1886 och därifrån till Antwerpen, samt syskonen Amalia (född 1856) och Johan Magnus (född 1860 men dog redan 1882). Olena dog 1889.

På 1880-talet bodde Niklas Gullbrandsson (född 1824) på Kasen.


Myrbacken

Myrbacken var en liten backstuga på endast 30 kvadratmeter som fanns under tiden 1850 till 1880. Den beboddes 1850–1855 av änkan Inger H Christiansdotter (född 1799) samt hennes dotter Helena Augusta Olsdotter (född 1838).

1855 kom Petter Svennungsson (född 1816) från Änghagen under Åseby tillsammans med sin hustru Olena Andersdotter (född 1824) från Håby samt deras fyra barn Johan August (född 1853), Hans Jacob (född 1856), Justina (född 1858) och Martin Leonard (född 1863).


Dalarne

Dalarne var en liten backstuga på 4×5 meter som beboddes 1825 av Anders Johansson och hustrun Sara Christina Melin (född 1787) och deras barn Johanna Dorothea (född 1822) och Carl Samuel (född 1824). Hustrun dog 1828 och därefter gifte han om sig med Eva Christensdotter (född 1807) och de fick två barn: Sara Christina (född 1832) och Johan Magnus (född 1837).


Enghagen

Keberg

Klicka på kartan för att se den i större format

Klicka på kartan för att se den i större format.

Keberg har bestått av två gårdar och tidigare åtta torp. Pellehagen är inte utsatt på kartan då jag inte vet exakt läge. Bottnebergsliden ligger precis intill Fridhem.


ÄGARE

Gården Keberg har varit så kallat Åbygods, vilket innebär att det tillhört Åby säteri. Enligt äldre handlingar vet vi att gården har brukats 1644 av Peder, 1659 av Jon, 1680 av Oluf, och 1695 av Tolle.


Gård 1

1700-talet: Sven Erichsson/Anders Amundsson. 1721 brukades gården av åbon Sven Erichsson. Efter Sven Erichsson brukades gården av Anders Amundsson (född 1782) och hans hustru Greta Clasdotter (född 1785). De hade fem barn: Andreas (född 1812), Inga Elisabet (född 1811), Anna Christina (född 1820), Johanna Maria (född 1822) och Brita Juliana (född 1826).

Ca 1830–1880: Andreas Andersson. Omkring 1830 står sonen Andreas som brukare av gården men föräldrarna bodde kvar. En tid var en del av gården utarrenderad till Gullbrand Nilsson. I slutet av 1830-talet gifte Andreas sig med Olena Nilsdotter och därefter tycks det som de brukar hela gården. De fick åtta barn: Johan August (född 1839), Carl Anton (född 1841), Hulda Lovisa (född 1845), Amalia Josefina (född 1847), Sofia (född 1850), Anna Charlotta (född 1853), Matilda (född 1857) och Julia Ottilia (född 1860).

1880–1910: Carl Anton Andreasson. 1880 övertogs ägorätten av sonen Carl Anton Andreasson samt hans hustru Emma Beata Johansdotter. De hade barnen Viktoria (född 1882) och gift med Ernst Johansson i Skörbo), Jenny (född 1885  gift med Petter Carolusson i Svenneby), Josefina (född 1889 och gift med Axel Johansson i Stumperöd ) samt Artur (född 1893). Omkring 1910 friköptes gården från Hvitfeldtska stipendieinrättningen. Denna gård låg då i nuvarande vägkorsningen.

1910–nu: Oscar Osberg. Den folkpartistiske riksdagsmannen och lantbrukaren Oscar Osberg köpte gården och införlivade den med Åseby.

På denna gård har det funnits affär.


Gård 2:

Den andra Kebergsgården var belägen ungefär där familjen Eklunds sommarhus är belägna.

1721 brukades gården av Jon Persson.

1812 brukades gården av Christian Olsson (född 1780 och son till förre åbon Hans Olsson). Hustrun hette Helena Nilsdotter (född 1788) och de hade sonen Niclas (född 1826).

1835 brukades gården av Jacob Olsson (född 1806) och hans hustru Anna Lisa (född 1811). De hade sex söner: Carl Anton, Johannes, August, Elias, Clas Alfred och Anders Teodor.

1850 står Niklas Christensson (se ovan) som åbo på Keberg. Han var gift med Carolina Johannesdotter och de hade sonen Johan Clas. När sedan Carl Anton Andersson övertog den andra Kebergsgården kom även den sistnämnda gården i hans ägo. Båda gårdarna är idag införlivade med Åseby.


TORPEN

Pellehagen var ett torp som 1826 hörde till Gategård men efter storskiftet överfördes till Keberg. 1812 beboddes torpet av änkan Anna Christensdotter (född 1742). Hon hade hos sig inhyst en annan änka som heter Marta Persdotter.

Under åren 1821 till 1825 låg torpet öde. 1825 flyttade kyrkvaktmästaren Johan Roos (född 1761)in på torpet och han bodde där i ungefär tio år tillsammans med sin familj: hustrun Catarina (född 1788) och döttrarna Christina (född 1823) och Sara (född 1826)samt sonen Andreas(född 1821). Roos dog 1834 , dottern Christina dog 1835, men änkan och barnen bodde kvar ytterligare ett tiotal år.


Dalhagen

Var ett torp under Keberg fram till 1835 men i samband med storskiftet kom det att tillhöra Holma. 1807 var det soldaten Andreas Hjort och hans familj som bodde på torpet. 1809 till 1835 hette torparen Olof Jacobsson. Han var född 1773 och han var gift med Britta Andersdotter (född 1763 och död 1830). Änkan Kerstin Mårtensson och hennes dotter Anna Andersdotter samt pigan Börta Andersdotter med två minderåriga barn var inhysta på torpet.


Dalkasen

Beboddes under åren 1831 till 1835 av Hans Erlandsson (född 1787) som kom från Matkoven under Hästhagen. Han var gift med Helena Andersdotter (född 1785) och de hade tre döttrar: Anna Maria (född 1812), Anna Helena (född 1820) och Christina (född 1826).

Från 1844 kallas torpet för Kasen men det är fortfarande Hans Erlandsson som bor på torpet men han är nu omgift med Helena Knutsdotter. Hon hade tre söner i tidigare äktenskap: Carl August Olofsson (född 1836), Johan Herman Olofsson (född 1839) och Nils Olofsson. Nils kallades även Söder

1862 dog Hans Erlandsson och då gifte änkan Helena Knutsdoter om sig med F.d. Soldaten Nils Dygd(född 1800). Efter 1875 när Nils Dygd dog finns inga uppgifter om torpet.


Bottnebergsliden    .

Bottnebergsliden, stugan finns nu på Gammelgården i Dingle.

Bottnebergsliden, stugan finns nu på Gammelgården i Dingle.

Låg vid foten av Bottnaberget och var en backstuga som omnämns första gången på 1840-talet då övergivna hustrun Anna Hansdotter flyttade dit från Stengårdskasen under Loftsby, tillsammans med sina barn Christina, Niklas och Carolina. Anna dog 1847. Därefter kom Johan Magnus Andersson (född 1821). Han gifte sig 1853 med Christina Andersdotter (född 1823). De fick fyra barn: Johan Edvin (född 1855), Carl Alfred (född 1858), Martin Julius (född 1861), August Ferdinand (född 1866 och dog redan 1867). Johan Magnus och Christina dog 1868 med bara en månads mellanrum.

1868 flyttade kyrkvaktare Andreas Jonsson (född 1821) in i stugan. Han gifte sig med Maria Andersdotter (född 1837) som hade tre barn från tidigare äktenskap: Amanda Elisabet (född 1864), Martin Julius (född 1867) och Herman Albin (född 1870)  – alla med efternamnet Niklasson. Andreas och Maria fick dottern Amalia Josefina (född 1881).Eftersom hon var dotter till kyrkstöten kallades hon för Stöde-fina. Hon gifte sig 1907 och flyttade till Tossene 1908.

Fader Andreas med familj.

Fader Andreas med familj.

1912 till 1931 bodde änkan Anna Maria Andersdotter kvar på torpet tillsammans med Helena Justina Hansdotter (född 1850) från Myrtorp. Anna Maria dog 1830. Följande år flyttade Justina till ålderdomshemmet på Hogslätt.

1932 såldes Berfendals kommun stugan till Dingle Lantbruksskola där den fortfarande finns kvar på Gammelgården, även en klädkista som fanns i huset flyttades med.

 

Interiör från ryggåsstugan.

Interiör från ryggåsstugan.


Fridhem

Fridhem

Fridhem

Är en stuga som byggdes 1908 på ungefär samma plats som ryggåsstugan Bottnebergsliden varit belägen. Den byggdes av Martin Julius Johansson (född 1861) som var född i ryggåsstugan.

Martin var gift med Selma Elisabet Brant (född 1863) dotter till soldaten Anders Brant på Bottnelycke.De hade barnen Evelina Martina (född 1885), Carl Albert (född 1887), Hilma Eugenia (född 1892) Johan Torin (född 1896) och Ida Frideborg (född 1902)

Fridhem övertogs av sonen Johan Martinsson och han var gift med Emma Jenny Carlsson (född 1902) från Kville. De hade sonen Alf Georg (född 1928)

Efter Johan och Emma har Fridhem bebotts av Kjell och Eva Classon, samt av Anna och Lars Göran Sunesson, (Kjell är barnbarn till Hilma och Anna är barnbarnsbarn till Hilma). Idag ägs Fridhem av Arne Karlsson.


Skälemarken mellan Fridhem och Dalmarken hörde från början till Orreberg men efter storskiftet 1835 var det torp under Keberg.

Bostadshuset var timrat med torvtak, ladugården var indelad i loge och lada och det fanns även en vedbod på tomten.

1864 beboddes torpet av soldaten Erik Olofsson och efter hans död av hans änka Maria Nilsdotter (född 1822) samt hennes syster Magdalena Nilsdotter (född 1835). Dessa var döttrar till Nils Gunnarsson. Magdalena var mor till Charlotta Holmgren (se Nyholm).

Marias son Albin Nilsson (född 1871) och hans familj bodde på Skälemarken fram till 1909 då de flyttade till Svarteborg. Albin var gift med Amalia Fredrika Carlsdotter och de hade tre barn: Carl Algot (född 1901), Axel Gerhard (född 1905) och Rut Augusta (född 1907).

Brevbäraren August Alexandersson flyttade 1909 till Skälmarken. August var född 1865 och han var gift med Mathilda Larsdotter (född 1855) från Melleröd. Hennes syster Justina Charlotta Larsdotter (född 1850) flyttade också dit. August dog 1939. Änkan Matilda (Tilda) bodde kvar på Skälemarken till 1947, då hon flyttade till ålderdomshemmet på Hogslätt. Tilda dog 1953, 98 år gammal.


Nyholm

Har funnits från 1884 och finns fortfarande kvar. Det byggdes av Niclas Holmgren som var född 1857 på Hedum. Hans levnadshistoria har beskrivits av sonen Axel. Han gick i lära hos sin far som också var smed och även arbetade han på ett skeppsvarv i Norge. 1880 arrenderade han en tomt på Holma. Och där lät han bygga smedja och ett bostadshus som han kallade Loviselund, men när landsvägen mot Sotenäs började byggas ville han ha sin verkstad mera tillgänglig. Platsen fick namnet Nyholm efter nya Holma. Och namnet Holmgren av Holma. Vid den tiden bestod arbetet mest av jordbrukssmide och reparationer för lantbruksbehov. Han var även hovslagare och gjutare och gjorde finmekaniska arbeten. Han installerade telefoner och ringledningar. Han var tidigt intresserad av cykeln  som fortskaffningsmedel och han tillverkade egenhändigt en tvåhjuling  med stort och litet hjul. När Bohusbanan byggdes blev han en flitigt anlitad cykelförsäljare och reparatör. Han var gift med Maria Charlotta Dahlqvist. De fick åtta barn men fyra av dem dog som barn. Maria Nikolina (född 1882), Ellen Charlotta (född 1885), Anna Paulina (född 1888 och död 1891), Carl Johannes (född 1891 – död 1891), Anna Carolina (född 1892 – död 1892), Anders Gerhard (född 1893), Adelina Justina (född 1896 – död 1896), Axel Julius (född 1899). De hade även en fosterdotter Irene Christina Svensson. (Född 1906) från Norrköping.Niclas levde till 1946. Då hade han lämnat över verkstaden till sonen Anders. Anders var gift med Gerda. De hade döttrarna Gun (född 1924), Ragnhild (född 1930) och Elsa (född 1931).

Efter Holmgrens köptes Nyholm av Anders och Emma Andersson från Tanum. Anders var snickare och hade snickeriverkstad i Holmgrens gamla verkstad. Emma och Anders hade en dotter Ulla.

Idag ägs Nyholm av Sofie Carling och John Freeman.NYHOLM (2)


Karlshamn

,

Karlshamn

Karlshamn

Är författaren Willy Walfridssons födelseplats. Det var hans morfar skomakaren Karl Hansson som byggde torpet. Han var från Trappen under Röd. Karl Hansson var gift med Josefina Adriansdotter från Lindalen. De bodde på flera olika torp i socknen innan de byggde torpet Karlshamn. Willy Walfridsson beskriver detta i sin berättelse om Jon och Kersti och hur de hittar den här platsen. Karl och Josefina fick barnen Torin, Klara och Maria.

 Willy Walfridsson och hans morbror Thorin


Willy Walfridsson och hans morbror Thorin

Sonen Torin övertog torpet, hans hustru hette Anna född Ericsson från Norge. De hade barnen Uno (född 1928), Edit (född 1929) och Sune (född 1937). Systern Klara Carlsson födde sonen Carl Valfrid Carlsson (1904–1968) som sen tog sig namnet Willy Walfridsson. Han föddes 18 juni 1904 på torpet Karlshamn, men vem fadern var vet vi inte. Carl växte upp hos morföräldrarna på torpet Karlshamn. Morfar Carl var av torparfamilj medan mormor Josefina var hemmansägaredotter, en allians som säkert  inte sågs helt lämpligt.

I dag ägs torpet Karlshamn av Nils och Ingrid Engström.

 

Mer om Willy Walfridsson:

Han debuterade som författare 1933 med boken ”Slavar”, en skildring av arbetslöshet, om ungdomar i nöd i Stockholm och om hur Bonde-Sverige blev Industri-Sverige.

Hans barndom har i hög grad speglats i hans romaner där han skildrar sociala problem och de fattiga människornas situation.

1954 gav han ut en samling bohuslänska folksagor under namnet ”Från vresig kust”. Där handlar det om jättar och tomtar, om Jerusalems skomakare.

1952 påbörjade han sin stora romansvit ”Eviga hav”, ”Mot gryningen” och ”Tysta vandra stjärnorna”, som handlade om hembygden i Berfendal och om mormor och morfar.

Romanen ”Eviga hav” börjar med att beskriva hur den unge Jon, ende sonen till en torpare, vandrade upp mot Bottnaberget för att samla kråkris till att binda kvastar av och han drömmer om att få ge sig ut i världen. Han ville skaffa sig något eget, inte gå hemma på torpet eftersom det inte kunde försörja en familj och nu tänkte han gifta sig. Kersti Lingårdsdoter hade lovat honom kärlek och tro. Men Lingårdsbonden ville inte han en torparson till måg. Det fanns ju andra som hon kunde gifta sig med, Truls i Röd som var en av socknens rikaste bondsöner. Framför ett stenröse stannade han. Här fanns ingången till Stor-Svens håla, legendomspunnen och omtalad i de gamlas berättelse. Stor-Svens håla lär ha hört ihop med fejderna mellan Sverige och Norge. Medan han gick där upp mot berget tänkte han på Kersti och på torpet därhemma. Han tänkte på sina systrar som tjänade som pigor i grannsocknarna. Han tänkte på vad fadern hade sagt om att han borde ge sig ut och se sig om i världen. Men det kunde han ju inte, han hade ju Kersti och han behövdes för sina gamla föräldrar. Nej, ge sig bort det kunde han inte, men om han stannade i bygden kunde han ju ändå hjälpa föräldrarna. Men vad skulle han göra om han inte skulle bli dagsverkare eller dräng, det ville han ju inte. Han var ju ganska händig med det mesta men det var väl inte mycket att bygga på. Alla karlarna i bygden var händiga. Lönen för en hantverkare var låg. Han hade arbetat som timmerman hos handlaren Olufson i Holma och då hade han haft tjugo skilling om dagen. Och då skulle han själv hålla sig med maten, det blev inte mycket att spara. Han gick utför berget ner genom lövskogen mellan ek och björk och tätnande hasselsnår. Här gick den slingrande vägen från åsen ner mot dalen. Jon blev svettig så han stannade upp för att vila. Mellan de låga bergen på andra sidan vägen sträckte sig en ljungklädd sluttning. En solig glänta ramades in av de lodräta bergväggarna vilka fångade solen och kastade dess värme tillbaka upp mot sluttningen. Jon gick genom ljungen upp mot krönet på liden. Därifrån hade han utsikt över dalen, han såg kyrkan, fjället som reste sin lodräta vägg längs den bördiga dalgången. Gårdarna, eklundarna och lövängarna låg strödda mellan de odlade åkrarna. Han såg mot tjuvskåran på andra sidan dalgången, det var en skogklädd platå som löpte utmed berget och en gång varit tillhåll för rövare. Plötsligt kände han att här ville han bygga och bo. Här ville han sätta spaden i marken, odla, så och skörda. Här ville han leva med Kersti och deras barn.

En vackrare plats kunde han knappast önska sig. Under berget skulle han bygga stugan. Backsluttningen kunde bli en bra åker. Han repade undan ljungen, lade sig ner på marken och grävde med händerna i myllan och det var sandjord och bra potatisjord. Han blev ivrig, han reste sig och gick neråt vägen. Mergårdsbonden som ägde marken var en bister karl, men han visste nog hur han skulle gå tillväga. Några dagar tidigare hade han sagt till Jon att dig skulle jag nog kunna ha bruk för. Sonen Hindrik skulle till heden i vår och de var brukligt att burgna bondsöner lejde någon fattig dräng för att göra exercisen i deras ställe Jon begärde fem riksdaler för att ge sig av till heden. Han hade först ingen lust att ge sig till heden men nu kom saken i ett annat läge. Han såg upp mot den gräsklädda gläntan, han såg framför sig stugan, åkerlyckan och brunnen som han skulle gräva nedanför vägen där han sett vatten i ett hästspår. Timmer till stugan skulle han tigga hos bönderna. Det var vanligt i bygden att man gjorde så. En timmerstock från varje gård var en urgammal sed, sådant nekades aldrig de fattiga när de kom.

Han visslade när han fortsatte hemåt med sitt kråkris som han skulle binda kvastar av. Nu måste han tala med Kersti och han måste skaffa sig bönemän som talade för honom hos Lingårdsbonden. Livet var bra underligt, för ett par timmar sedan hade han suttit på Bottnabergets topp sett havet och längtat ut och ingenting hade han vetat om framtiden. Nu gick han här och hade hittat fäste och rot.

De tre romanerna handlar om Jon och Kersti och deras liv på Kerstili. Han skildrar livet i bygden men också händelser ute i världen. Det är inte bara romaner – det är historieböcker och sagoböcker på samma gång.

Något som är genomgående är hans kärlek till Bottnaberget som den centrala punkten i bygden. Hit sökte sig människorna om söndagarna för att njuta av utsikten och för att få se havet och drömma sig bort till en värld som aldrig kunde bli deras.

Berättelserna börjar på Bottnaberget när Jon samlades kråkris och de slutar på Bottnaberget när Kersti mycket sjuk och svag ber Jon ta henne upp till berget en sista gång. Jon bär henne upp för berget, men det blir för mycket för dem båda. Efter någon dag hittar sonen dem båda döda på bergets topp med huvudena vända mot väster mot havet.

1960 kom hans självbiografiska trilogi: ”Söndagsbarn”, ”Landstrykare” och ”Testamente”.

I ”Söndagsbarn” från 1960 skildrar han sin egen barndom och uppväxttid. Det är en ganska naken berättelse om morföräldrarnas torp i seklets början. Romanen präglas av det tunga livet bland folket på den svenska landsbygden, som speciellt här i Bohuslän präglas av schartaunismen. Men där även sagor och sägner är en del av vardagen.

Huvudpersonen är den lille gossen som växer upp hos mormor och morfar, i början i tron att de är hans föräldrar, men som senare av kamrater får veta att han är socknens ”horunge”. Men han har läshuvud och försöker läsa allt han kommer åt. Skolläraren vill försöka hjälpa honom så att han skall studera, men avundsjuka kamrater lurar in honom på otillåtna vägar och detta gör det omöjligt för honom att få någon som vill bidra till hans studier. Han beslutar sig för att lämna tryggheten i morfarstorpet och beger sig till regementet i den lilla staden med de stora snäckskalsbankarna. Där tar han värvning vid musikkompaniet och han får möta ett hårt liv bland soldater och officerare. I tre år blir han kvar vid regementet när han beslutar att lämna militärlivet. Han vill ut i världen men redan vid stationen möter honom löpsedlarna som basunerar ut arbetslösheten och nöden i Sverige. Han beger sig mot Göteborg och vidare ut i ett kringflackande liv i Sverige. Hans roman ”Landsstrykare” från 1961 skildrar detta. Han hamnar i Norrland och så småningom i Stockholm och i den sista av de tre böckerna, ”Testamentet” från 1963, skildrar han hur han efter många vedermödor, fattigdom och depressioner slutligen får sina manuskript godkända och kan börja ge ut sina första böcker.

1948 gav han ut boken ”Orons år”, och 1949 ”Medan vi lever” som skildrar krigsåren i Sverige och den därmed följande oron och ovissheten. Här har han förlagt skildringen till Norrland och handlingen kretsar kring folket på några gårdar och torp samt ett sågverk och en herrgård på väg mot förfallet. I den norrländska byn finns också en militärförläggning som sätter sin prägel på livet i den lilla byn.

1955 utkom boken ”Silverpoppeln” och då är han tillbaka i sin barndoms bygd. Men nu handlar det om Simon som får växa upp hos farmor och farfar på Liarne. Hans far är död och modern har inte hört av sig på länge. Men boken handlar också om folket i bygden om Åsskogsfolket, torparna som inte bodde nere på slätten utan i mellanområdet upp mot åsen. Det är kanske fyra torp som han beskriver som sina grannar och som farfar och farmor har mycket gemensamt med. Berättelsen fortsätter 1957 i romanen ”Måne i nedan”, som han tillägnar sina morföräldrar. Handlingen utspelar sig under åren 1915–1921.

Simon kommer som 9-åring att hämtas av sin mor som då gift om sig med en sjökapten och han kommer ut världen. Han kommer tillbaka när han är i 20-årsåldern och då är han en konstnär i början av sin bana. Han blir mottagen som en man av världen och han får bo i prästgården. Han drar sig nästan dagligen upp mot Liarnetorpet men trots sina ansträngningar lyckas han inte måla det som han vill att de skall se ut. Vid något tillfälle säger han att det vore nog bättre att åka iväg och måla det så som han minns det och som han vill minnas det. Eller det vore kanske bättre att skriva en bok om livet på Liarnetorpet.

I boken går han utför klåvan bakom Liarnetorpet ner mot Hankens torp som varit öde i många år och här känner han igen stenarna och blåbärssnåren. Detta kan vara Bjuggeklåvan han beskriver.

När man läser hans böcker får man också en känsla av vilken sinnesstämning han befunnit sig i när han skrivit de olika böckerna.

Det finns mycket likhet mellan Walfridsson och både Harry Martinsson och Vilhelm Moberg. Det är deras skildring av det sociala Sverige och livet på den svenska landsbygden.

Den sista av Walfridssons romaner heter ”Höstens lekar”, där upplever man en summering av hans liv och författarskap. Skildringen är förlagd till Stockholm och Norrland, men i beskrivningen av sommartorpet känner man igen drag från Morfarstorpet. Denna roman kom ut postumt.


Om du har kommentarer eller ytterligare fakta, klicka på ”svara” överst i inlägget och skriv!

Hedum

Screen Shot 2015-07-27 kl. 17.49.14

Klicka på bilden för att se den i större format.

Hedum har bestått av fem gårdar och sexton torp.


NAMNET

Betyder ”högt belägen boplats” och omnämns första gången på 1500-talet.


ÄGARE

Om gårdens tidigare historia vet vi att den på 1300-talet tillhört Berfendals kyrka. 1573 tillhörde gården Åby säteri. Den första kända ägaren är skeppshövitsmannen Hans Brun som bland annat ägt Vese gård i Bro. Efter det ägdes gården av bonden Rasmus Jacobssön som sen sålde den till fogde Påvel Nilsson, enligt 1659 års jordebok. Nästa kända ägare var löjtnanten Clas Påvelsson.

År 1679 inköptes Hedum av rådmannen i Uddevalla, Torger Willumsson Brun, för 226 riksdaler av löjtnanten Clas Påvelsson.

Torger Willumsson Brun var rådman och borgmästare i Uddevalla och var gift med Margareta Pehrsdotter. De hade tre barn, Petter (född 1677), Inger (född 1679) gift med Christen Kall, samt Torger som senare blev borgmästare i Strömstad. Torger Willumsson Brun har troligen själv aldrig bott på Hedum, men efter hans död bosatte sig änkan Margareta och barnen där.

År 1716 övertog Petter Brun bruket av Hedum efter sin far. Petter hade börjat i holländsk militär tjänst 1697, blivit kapten i svensk tjänst 1693 och major 1713. Han fick avsked 1721. Petter Brun var gift med Christina Berg från Stockholm. De hade tre barn: Inger Margareta (född 1715 och gift med sergeanten Ingel Balzar), Elsa Beata (född 1717 och gift med prästen i Svenneby, Peder Nedergård, och efter hans död med bonden Lars Olsson) och Torger (född 1721 och läste juridik men dog endast 21 år gammal). Petter Brun dog 1731.

Omkring 1750 bestod Hedum av två gårdar: Östergården (gårdarna nedanför backen) och Västergården (gården uppe i backen). Ägarna på Hedum kommer vi att redovisa i tidsordning istället för gård för gård.


1750

Västergården: Ingel Balzar. På Västergården bodde 1750 Ingel Balzar som var gift med Bruns dotter Inger Margaretha. Ingel Balzar var son till majoren Anders Balzar och hans hustru Christina Augustin. Innan Ingel Balzar blev bonde på Hedum hade han varit sergeant vid Bohusläns dragonregemente och erhållit avsked därifrån 1747. Ingel och Margareta hade sex barn: Anders (född 1734 och gift med pigan Ingeborg Olsdotter från Timmerdal), Christian (född 1740 och gift med Botilda Börgesdotter och de bodde på Hedum till 1782 därefter flyttade de till Branneby Sörgård), Christina (född 1743 och gift med Johannes Johannesson på Saxevall i Bottna), Margareta (född 1746 och gifte sig med sin kusin Torger Larsson på Hedum Östergården) och Torger (född 1750 och gift med Börta Jacobsdotter).

Östergården: Lars och Elsa Beata Olsson. Hedum Östergården ägdes 1750 av Lars Olsson, gift med Petter Bruns andra dotter Elsa Beata. Lars och Elsa Beata hade två söner, Torger (född 1747 och gift med Margareta Ingelsdotter) och Pehr (gift med Botilda Göransdotter).


Slutet av 1700-talet

Östergården (Viktors och Kalles): Torger och Pehr Larsson. 1786 års karta över Hedums by visar att gården var delad ytterligare en gång. Östergården hade två delar som ägdes av bröderna Torger och Pehr.

Torger och Margareta hade barnen: Elias (född 1783 och gift med Annika Johansdotter), Anna Elisabet (född 1791 och gift till Allestorp i Kville), Beata (gift med Per Matsson i Melleröd), Laurina (född 1780), Christina (född 1786 och gift med Sven Jacobsson i Askum) och Olof (född 1787 och flyttade till Svenneby).

Den andra delen av Östergård innehades av Pehr Larsson och hans hustru Botilda Göransdotter. De hade barnen Olof (född 1767), Elsa (född 1769 och gift med Engelbert Nilsson i Hästhagen), Lars (född 1770), Peter född 1779, Elisabet född 1780 gift med Olof Andersson i Kapperöd, Olena född 1785, Göran född 1787, Börje född 1790, Christian född 1792.

Västergården: 

Omkring 1792 delades Hedum Västergården mellan Ingel Baltzars tre söner Torger, Peter och Anders. Alla tre låg ovanför Hedumsbacken, men har sedan flyttat ut och motsvarar idag Timmerdal, Åke Janssons gård och Torbjörn Petterssons gård.

Västergården (Thorbjörns): Torger Ingelsson. Den del som idag motsvarar Torbjörn Petterssons gård ägdes 1792 av Torger Ingelsson som var gift med Börta Jacobsdotter. De hade sju barn Johan (född 1783), Ingel (född 1783) gift med Annamaria Hansdotter från Åhs i Svarteborg, Anders (född 1786) gift med Anna Stina Hinriksdotter från Låghem i Svarteborg, Mathias (född 1793) blev bonde på Utgård Kville, Margareta (född 1797) gift med Johannes Fredriksson från Ödsmål  i Kville, Andreas (född 1800) gift med kusinen Olena Petersdotter i Röd.

Västergården (Åkes): Peter Ingelsson. Den del som idag motsvarar Åke Janssons gård ägdes 1792 av Peter Ingelsson gift med Maria Larsdotter från Röd. De hade en dotter Laurina (född 1783) gift med Anders Nilsson i Hästhagen. Efter Maria Larsdotters död gifte Peter Ingelsson om sig med Börta Jönsdotter från Troneröd i Svarteborg. De fick sex barn Ingel (född 1785), Christina (född 1788) gift med Anders Hansson i Täcklebo, Inger Margareta (född 1791) gift med Johannes Jacobsson från Ejde i Kville, Anna Maria (född 1794), Johannes (född 1797) var gift med Katarina Hansdotter från Edsten i Kville (blev bönder på Röd), Olena (född 1804) gifte sig med kusinen Andreas Torgersson (de bodde på Lindalen)

Västergården (Timmerdal): Anders Ingelsson. Den del som idag motsvarar Timmerdal ägdes 1792 av Anders Ingelsson som var gift med Ingeborg Olofsdotter. De hade två barn i livet: Oleana (född 1784) och Ingel (född 1787). Fyra barn dog som små.

Vid sekelskiftet 1800 bestod alltså Hedum av fem gårdar vilka skulle utgöra grunden för de gårdar som har bestått intill nutid. Dock vet man av de gårdshandlingar som finns tillgängliga att år 1852 genomfördes laga skifte i Hedums by, vilket innebar att två av de tre gårdarna på Västangården flyttade ut till dagens placering. Enligt protokollet inställde sig den 18 april detta år lantmätaren Clas Ljungström hos Johannes Ingelsson (son till Ingel Andersson) i Hedums by för att där företaga laga skifte på alla ägorna till Hedum, Timmerdal och Ödegården. Vid detta tillfälle uppvisades en karta som visade att Hedums by bestod av två delar: Östergården och Västergården. Det var Johannes Ingelsson som hade begärt laga skifte eftersom han ansåg att skiftena låg alltför spridda för att rätt kunna skötas. De övriga Hedumsbönderna ville först ej delta eftersom de trodde att en skiftesdelning skulle bli allt för kostsam. Skiftesdelningen ägde dock rum och vid denna fick Johannes Ingelsson utflyttningsskyldighet från tomtbergen till Timmerdals berg, denna plats var belägen något längre upp än den gård som idag kallas Timmerdal.


1840

Västergården (Thorbjörns): Anders Torgersson. 1840 finns följande ägarförhållanden på Hedum, 1/6 mtl Hedum (Torgers gård) ägdes av Anders Torgersson. Han var gift med Anna Stina Hindriksdotter från Låghem i Svarteborg och hade sju döttrar: Maja Helena (född 1816 och gift med Jacob Olsson i Keberg), Anna Catarina (född 1821 och död 1824), Beata (född 1823 och gift med Lars Olsson från Ödby i Askum), Carolina (född 1826 och gift med Carl Otto Mathiasson från Eldsbacken och därefter med smeden Johannes Olausson från Hålan under Hedum), Brita Maja (född 1833 och var gift med smeden Niklas Hansson från Strömstad. Deras son Alexis tog namnet Hammarström och blev sedermera landshövding i Kronobergs län), Inger Helena (född 1834 och gift med Johan Kilander från Fjällbacka) och Adela Gustava (född 1837).

Västergården (Åkes): Johannes Jacobsson. 1/6 mtl (Peters gård) ägdes av Johannes Jacobsson, gift med Peters dotter Inger Margaretha. De hade sex barn: Johanna (född 1812), Anna Maria (född 1815 och bodde hos brodern Petter på Hedum), Olena (född 1834 och gift med Olof Christensson i Ödby Askum), Johan Petter (född 1832 och gift med Paulina Hansdotter från Gategård. Han blev bonde på en av gårdarna Hedum Östergården), Carl Edvard (född 1835 och gift med Agneta Johannisdotter från Edsten i Kville) och Carolina (född 1824 och gift med Andreas Jönsson i Gullön).

Östergården (Viktors): Elias Torgersson. 1/4 mantal Hedum (Torger Larssons gård) ägdes av Elias Torgersson gift med Annika Johansdotter och de hade åtta barn: Juliana (född 1812 och gift med Hans Jacob Nilsson i Skörbo), Olaus (född 1814 och död 1824), Johan (född 1817), Beata (född 1818 och gift med Johannes Ingelsson), Johannes (född 1821 och gift med Christina Nilsdotter på Skörbo), Niklas (född 1823), Alexander (född 1824) och Olaus (född 1828 och gift med Anna Andersdotter).

Östergården (Kalles): Lars Pehrsson. 1/4 mantal Hedum (Pehr Larssons gård) ägdes av Lars Pehrsson gift med Karin Halvardsdotter och de hade fyra barn: Beata (född 1810 och gift med Elias Larsson), Helena (född 1812), Olena (född 1816 och gift med Gustaf Svenungsson i Bottnelycke) och Christina (född 1817).


1860

Västergården (Thorbjörns): Lars Olsson. 1/6 mantal Hedum(Torger Ingelssons gård) ägdes av Lars Olsson gift med Anders Torgerssons dotter Beata. De hade två söner: Olle Edvard (född 1854) och Anton (född 1860).

Västergården (Åkes): Johannes Jacobsson. Peter Ingelssons gård ägdes av Johannes Jacobsson som var gift med Peters dotter Inger Margareta.

Västergården (Timmerdal): Johannes Ingelsson. Anders Ingelssons gård var nu utflyttad till Timmerdal. Johannes Ingelsson och hans hustru Beata Eliasdotter var ägare till gården. De hade sex barn: Ingel Anton (född 1842 och han bodde större delen av sitt liv hos systern Josefina på Bolkeröd), Edvard (född 1844, tog släktnamnet Brun och var gift med Matilda Olsdotter som var änka efter Christian August Andersson i Bottnelycke), Julius (född 1845), Amalia Josefina (född 1849 och gifte sig med Carl Teodor Mattsson i Bolkeröd), Martin Ferdinand (född 1852) och dottern Emma Beata (född 1860 och dog 1865).

Östergården (Viktors): Johannes Eliasson. 1/4 mantal Hedum (Torger Larssons gård) ägdes av Johannes Eliasson som var gift med Christina Nilsdotter, De hade åtta barn: Alexander Edvin (född 1852), Johan Edvard (född 1854), Selma Annika (född 1855 GIFT med kusinen Johan Hansson i Skörbo), Josefina Lovisa (född 1857) och Helena Lovisa (född 1858), Clas Julius (född 1859, men han dog tidigt), Justina Amalia (född 1860) och näste Clas Julius föddes 1866. Han gifte sig med  Selma Persson och de blev senare bönder på Timmerdal. Systrarna Josefina och Lovisa byggde sig torpet Hogen som låg i berget ovanför gården. De kallades Fina och Lovisa på Berget.

Östergården (Kalles): Elias Larsson. 1/4 mantal Hedum Pehr Larssons gård ägdes av Elias Larsson, gift med Lars Pehrssons dotter Beata. De hade nio barn: Lovisa (född 1833 och gift med Johannes Jacobsson i Berg), Inger Helena (född 1835 och gift till Skärperöd, men bodde senare delen av sitt liv på Granhogen), Karl-Johan (född 1836 och gifte sig med Olena Olausdotter från Skärperöd i Bottna), Amalia (född 1839 och var gift med Carl Olausson på Myrarne), Edla Charlotta (född 1841), Carolina (född 1843), Britta Juliana (född 1844 och bodde på Granhogen tillsammans med Herman och Inga), Anders Herman (född 1846 och var sjöman, bodde senare delen av sitt liv på Granhogen och kallades Herman på Granhogen) och Lars Edvard (född 1854).


1890

Västergården (Thorbjörns): Olof Edvard Andersson. 1890 rådde följande ägarförhållanden. Den tidigare ägaren Lars Olsson hade sålt gården och flyttat till Kisteröd. Ny ägare är Olof Edvard Andersson (född 1838) från Bottnelycke som gifte sig med Beata Matilda Johansdotter (född 1846) från Röd och sondotter till Peter Ingelsson. Gården är alltså fortfarande i samma släkts ägo. Olof och Beata hade åtta barn: Amanda Josefina (född 1865 och gift med Anders Robert Andersson från Ulebergshamn), Carl Leonard (född 1871 och gift i USA med Ida Amalia Carlsson, född i Axberg i Närke), Anders Hilmer (född 1874 och handlande på Åboland i Hede tills han dog 1913), Johan Rickard (född 1876 och emigrerade till USA), Emilia Charlotta (född 1880 och gift med August Nylén på Utgård i Kville), Ernst Oscar (född 1882, gift med Emma Carlsson från Skärholmen i Bottna och bosatte sig på Bäckevall i Håby), Berta Nikolina (född 1885 och var gift med stenhuggaren Karl Ahl i Ulebergshamn) och Fritz Valdemar (född 1890 och gift med Evelina Matsson i Hunnebostrand).

HEDUM GAMLA HUSEN

Den del av Hedum Västergården som idag ägs av Thorbjörn Pettersson. Berget till vänster i bild kallades ”tomtbergen” Där låg tidigare den gård som ägs av Åke Jansson samt lite längre ner ”Timmerdal” Håkan Nilssons gård.

Västergården (Åkes): Carl Edvard Johansson. 1/6 mantal Hedum (Peter Ingelssons gård) ägdes av Carl Edvard Johansson (son till Johannes Jacobsson och Inger Margareta Petersdotter) som var gift med Agneta Johansdotter från Edsten i Kville. De hade barnen Hans Peter (född 1870 och bodde på Edsten i Kville), Johanna (född 1872 och gift med Oscar Adolf Thorsson), Josefina (född 1874 och gift till Berg i Forshälla), Karl Axel (född 1884, gift med Frideborg och blev bonde på Edsten) och Gotthard (född 1887 och emigrerade till USA).

Västergården (Timmerdal): Alexander Persson och Alexander Svensson. 1/6 mantal Hedum (Anders Ingelssons gård) Johannes Ingelsson hade lämnat gården till sin bror Andreas, vilken i sin tur sålde den till Alexander Persson från Rörby i Tossene och Alexander Svensson i Röd. Alexander Persson var gift med Annika Fredrika Petersdotter från Gisslegärde i Bottna. De hade en dotter Selma Lovisa (född 1869) som gifte sig med Clas Julius Johansson från Hedum.

Östergården (Viktors): Johan Hansson. 1/6 mantal Hedum (Torger Larssons gård) ägdes av Johan Hansson från Skörbo som var gift med Johannes Eliassons dotter Selma. Johan Hansson ägde även Skörbo. De hade fem barn: Johan Viktor (född 1882), Edvin Gotthard (född 1885), Verner (född 1887), Ernst Hjalmar (född 1880 och gift med Viktoria Carlsdotter från Keberg) och Alfrida Juliana (född 1889).

Östergården (Kalles): Johan Petter Johansson. Elias Larsson hade sålt Pehr Larssons gård till Johan Petter Johansson från Hedum. Elias Larsson hade tagit undan torpet Myrane för sig och sin familj. Johan Peter hade sålt sin del i Hedum Västergården till sin bror Carl Edvard Johansson. Johan Petter var gift med Paulina Hansdotter från Gategård. De hade fyra barn: Johan Artur (född 1889), Carl Ernst (född 1892 och gift med Elsa Olofsson från Lindalen), Axel Gunnar (född 1898 och gift med kusinbarnet Ebba Thorssson) och Agda Maria (född 1895).


1900-talet

Västergården (Thorbjörns): Carl Hedén. Olof Anderssons son Carl och hans hustru Ida hade kommit från Amerika 1900. Carl och Ida fick sex barn: Elmer (född 1901, blev snickare och bosatte sig på Brohagen med hustrun Agnes Kollin från Håveröd), Nelly (född 1903 och gifte sig med Josef Kristensson i Hästhagen), Henry (född 1905 och gifte sig med Agnes Henriksson från Brygge och Täcklebo – de bosatte sig sen i Göteborg), Karin (född 1910 och gifte sig med Erik Pettersson från Allestorp i Kville), Gunhild (född 1912 och gifte sig med Ernst Arvidsson från Hälleviksstrand) och Anna-Lisa (född 1915 och gifte sig med John Johansson i Bottnelycke).

Johanna Thorsson (till höger) tillsammans med sonen Bengt Thorsson och barnbarnet Lisbeth.

Johanna Thorsson (till höger) tillsammans med sonen Bengt Thorsson och barnbarnet Lisbeth.

Västergården (Åkes): Oscar och Johanna Thorsson. Carl Edvard Johanssons dotter Johanna hade gift sig med Oscar Thorsson, men han dog 1912. Johanna stod därefter som ägare till gården. Hon hade fyra barn: Ebba (född 1903 och gifte sig med Gunnar Johansson), Bengt Axel (född 1909 och gifte sig med Svea Davidsson från Bodeland i Kville), Rut (född 1911) och Greta (född 1912 och gifte sig med Ture Johansson från Mossedalen i Bottna).

HEDUM THORSONGÅRDEN (2)

Västergården, numera Åke Janssons gård.

Västergården (Timmerdal): Clas Julius Johansson. Clas Julius Johansson från Hedum Östergården, gift med Alexander Perssons dotter Selma, var ägare till den gårdsdel som nu kallas Timmerdal. De hade fem barn: Alfrida Kristina (född 1894), Johan Edvin (född 1896), Anna Lovisa (född 1898), Nils (född 1900) och Torvald (född 1901).

Östergården (Viktors): Viktor och Gotthard Johansson. Johan Hanssons söner Viktor och Gotthard övertog gården från 1921. De hade en hushållerska, Berta Skog från Gerlesborg. De ägde gården fram till slutet av 1960-talet då de sålde den till lantbruksnämnden. 1969 köptes gården av John Johansson och lades till Bottnelycke.

Östergården (Kalles): Syskon Johansson. Johan Petter Johansson var död och sterbhuset det vill säga barnen Johan, Carl, Agda och Gunnar stod som ägare till gården. Det gamla huset hade ersatts av ett nytt hus beläget vid Hedumsbacken. Carl och Elsa hade en dotter Brita (född 1943). Omkring 1970 såldes gården till John Johansson och införlivades med Bottnelycke.


Efter 1945

Västergården (Thorbjörns): Erik Pettersson. Erik Pettersson, gift med Carl Hedéns dotter Karin, hade tagit över gården. De hade sönerna Lars Erik (född 1936) och Karl-Göran (född 1937). Senare föddes även sonen Thorbjörn (född 1947). Idag ägs gården av Torbjörn Pettersson.

Västergården (Åkes): Bengt Thorsson.  Thorssons gård ägdes av Bengt Thorsson och hans hustru Svea. De hade döttrarna Lisbet (född 1945) och Inger (född 1946). Senare föddes även dottern Dagmar (född 1951) och sonen Ove (född 1959). Sonen Ove övertog senare gården. Idag ägs gården av Åke och Ros-Mari Jansson.

Inger, Dagmar och Lisbeth Thorsson.

Systrarna Inger, Dagmar och Lisbeth Thorsson.

Västergården (Timmerdal): Håkan Nilsson. Anders Ingelssons gård Timmerdal ägs idag av Håkan Nilsson och Torvald Johanssons barnbarn Lillemor Johansson.

Östergården: Dan-Olof och Margaretha Nilsson. Pehr Larssons gård och Torger Larssons gård ägs av Dan-Olof och Margaretha Nilsson på Bottnelycke.

Östergården (Kalles): Karin Claesson. Huset som tillhört Carl och Johan Johanssons gård såldes till Ulf Nilsson och där bor nu hans svärmor Karin Classon.

Östergården (Viktors): Lars Johannesson. Boningshuset till Viktor och Gotthard Johanssons gård är avstyckat och där bor nu Lars Johannesson.

Hedumsgårdar (3)

Hedum Östergården. Kalles (till vänster) och Viktors (till höger) gårdar fram till omkring 1970, därefter har de införlivats med Bottnelycke.

 


TORPEN

Granhogen

Torpet fanns mellan 1800 och 1925. Torparen gjorde dagsverken på Hedumsgårdarna. Bostadshuset var 29 x 16 fot, höjden var 11,5 fot. Grunden var av bergfallen sten och i dålig beskaffenhet. Syrener, snöbärsbuskar och körsbärsträd fanns på tomten. Ladugården var 29 x 16 alnar därav fähus 7 x 8 alnar beläget cirka 20 meter från bostadshuset. År 1899 fanns följande värden upptagna i brandboken: Får och höns 30 kronor, fourage 100 kronor, bostadshus 230 kronor, ladugård 180 kronor. 1912 fanns ett nytt bostadshus upptaget i brandförsäkringen 5 x 6 meter, då fanns ingen ladugård. De sista invånarna var syskonen Britta Mattsson och Inger och Herman Eliasson. Torpet upphörde 1925.

1811 innehades torpet av förre soldaten Christian Sten (född 1780). Mellan 1812-1815 bodde där Hans Erlandsson (född 1787) och hustrun Helena Andersdotter (född 1785) samt döttrarna Johanna (född 1810) och Maria (född 1812).

1816-1818 hette torparen Sven Andersson (född 1774). Hustrun hette Johanna Erasmidotter (född 1779) och där bodde även hennes mor Malin. Sen flyttade de till Sörskogen.

1818 bodde Sven Brink med hustru och tre barn på torpet. 1831–1835 hette torparen Nils Olsson (född 1781). Där bodde även hustrun Ingeborg Svensdotter (född 1777) samt dottern Olena (född 1817).

Under samma tid kom torparen Peter Nilsson (född 1813 – död 1885). Hans första hustru Helena Carlsdotter (född 1802– död 1870). Efter hennes död gifte Peter Nilsson om sig med Carolina Andreasdotter (född 1825 – död 1888). I familjen fanns fem barn: Niklas (född 1834), Anna Carolina (född 1837), Amalia (född 1840), Sofia (född 1846 och död 1847), Carl Magnus (född 1846 och död 1865). Sonen Niklas gifte sig med Anna-Maja Andersdotter (född 1837) och de hade sonen Carl Oscar. Dessa flyttade senare till Välseröd.

År 1900 hade Elias Larsson, som var bonde på en av Hedumsgårdarna, tagit undan torpet som ett undantagstorp och det blev hans barn som flyttade till torpet. Inger Helena (född 1835 och dog 1925), Carolina Sofia Eliasdotter (född 1843), Britta Juliana (född 1844 och gift med Noak Bernhard Matsson) och sonen Anders Herman Eliasson (född 1846 och dog 1911). På torpet bodde även Carl Martin Johansson och hustrun Maria Carlsdotter.

De sista invånarna var syskonen Britta Mattsson och Inger och Herman Eliasson.

GRANHOGEN (2)

Britta Mattsson och Inger Eliasson på Granhogen.


Sörskogen

Var torp från 1760 till 1936. Bostadshuset vilade på grund av huggen sten 5,90 x 9,10 meter. Källare fanns under hela huset. Granittrappan in i huset hade sex huggna stenar. Bostadshuset hade en förstuga. Det fanns två ingångar på huset. Bostadshuset var av timmer med brädklädsel. Taket var av spån med tegel. Inne i huset kunde 10 lager tapeter återfinnas. Får och hönshus har funnits. Dasset låg bakom huset uppe vid gärdsgården. Päron och plommonträd hade funnits på tomten.

Troligen har det funnits två hus på Sörskogen.

1765 är torpet omnämnt första gången. Det innehades då av dragon Jörn Strandberg och hans son Lars. 1770 beboddes torpet av Anders Christensson och hans föräldrar Christen och Anna. 1772 bodde dragonen Olof Blix samt inhysta Hans Pärsson och hans hustru Boel på torpet. 1774 bodde avskedade dragonen Per Lustig och hustrun Marta på torpet. 1784 bodde Sven Larsson på torpet. 1790 var Johannes Jansson och hustrun Johanna torpare. 1791 är torpet obesuttet. 1792 bodde Johannes Johansson på torpet. 1795 bodde änkan Anna Lindring med döttrarna Elin och Börta på torpet.

1798 bodde avskedade soldaten Andreas Johansson Balzar (född 1778 – död 1814) på torpet. Hans far Johannes Johansson (död 1802), hans mor Christina Ingelsdotter (född 1743) bodde också på torpet och en tid även hans syster Johanna.

1818 hette torparen Sven Andersson (född 1774) och hans hustru Johanna Erasmidotter (född 1779) samt Anna Maria Carlsdotter (född 1814).

Troligen har soldaten Elias Dalholms änka och barn bott här omkring 1840.

1844–1849 bodde Maja Svensdotter (född 1792), änka efter Ingel Andersson på Hedum samt hennes barn Andreas Ingelsson (född 1819) och Maja Greta Ingelsdotter.

Därefter kom Christian Eliasson (född 1813 och död 1863) och hans hustru Sara Wallin (född 1817) samt barnen Johan August (född 1850 – död 1874), Anna Greta (född 1854), Martin Julius (född 1859) och Carl Martin (född 1863). Efter Christian Eliassons död flyttade Sara Wallin med barnen Anna-Greta (Löge-Greta) och Carl Martin till Bredbergsliden.

Anders Hermansson från Sörskogen.

Anders Herman Hermansson från Sörskogen.

1870 övertogs torpet Sörskogen av skomakaren Johan Herman Olausson (född 1845 – död 1933) från Skrovdal under Skärperöd i Bottna. Han var gift med Emma Beata Andersdotter (född 1851) från Rödde i Bottna. De hade fem barn: Anders Herman (född 1879), Anna Amalia (född 1883), Berta Maria (född 1885), Gerda (född 1890 och gift med Rudolf Persson) samt Emma Augusta ”Asta” (född 1892). De sista invånarna på torpet var Johan Herman Olausson och dottern Emma Augusta.

FAMILJEN PÅ SÖRSKOGEN (2)

Familjen Herman Olausson på Sörskogen.

 


Myrane

Var torp från 1866. Torpet var ett så kallat undantagstorp. Elias Larsson tog undan torpet när han sålde gården på Hedum 1866. Då fanns ett nybyggt oklätt manhus i två våningar om sex rum 12 x 14 alnar och 9 alnar högt. En ladugård 10 x 20 alnar indelad i loge, lada och fähus. Manhuset var försäkrat i 700 kronor och ladugården i 300 kronor.

MYRANE 2 (2)

Myrane.

År 1899 var bostadshuset något större 10,1 x 7,1 meter. Den nuvarande ladugården uppfördes 1927. I undantaget stod att ägaren fick ta skog till husbehovsved och reparationer samt mulbete i evärderliga tider. Detta servitut är numera dödat. Arealen var 1,36 hektar åker, totalt hörde till torpet 5, 37 hektar.

1866 ägdes torpet av Elias Larsson som hade ägt en av gårdsdelarna på Hedum Östergården. Han var född 1798 och dog 1883. Hans hustru hette Beata Larsdotter (född 1815). De hade sju barn: Inger Helena (född 1835), Carl Johan (född 1836), Amalia (född 1838), Edla Charlotta (född 1841), Carolina Sofia (född 1843), Britta Juliana (född 1844), Anders Herman (född 1846) och Lars Edvard (född 1854).

Carl Olausson från Myrane.

Carl Olausson från Myrane.

1890 bebos torpet av sjömannen Carl Olausson från Skrovdal under Skärperöd i Bottna (bror till Herman Olausson på Sörskogen). Carl var född 1837 och levde till 1930. Han var gift med Elias Larssons dotter Amalia. De fick två söner Gottfrid Alexis och Edvin Bernhard. Dessa blev senare sjömän.

1970 dog Amalia och Carl gifte om sig med Olena Fredrika Andersdotter (född 1844). De fick tre barn: Johanna Maria (född 1876), Axel (född 1877 och emigrerade till Amerika) och Beata Catarina (född 1881 och emigrerade till Amerika).

Axel och Ellen Karlsson från Myrane.

Axel Karlsson från Myrane tillsammans med hustrun Ellen i Amerika.

1882 dog Carls andra hustru Fredrika och därefter gifte sig Carl för tredje gången, nu med Beata Ottilia Olsdotter (född 1852). Beata och Carl fick tre barn: Emelie Henrietta (född 1883), Hulda Desideria (född 1885) samt Carl Oscar (född 1888 och emigrerade till Amerika).

Henrietta och Hulda bodde på torpet fram till 1956 då de byggde ett nytt hus i korsningen vid Hedumsvägen. Hulda utbildade sig till småskollärarinna och hade tjänster i Kville.

Hulda, Oscar och Henrietta Karlsson från Myrane.

Hulda, Oscar och Henrietta Karlsson från Myrane.


BERGET (2)

Huset på Hogen.

Hogen

Var en undantagsstuga mellan 1920–1925. Det var ett timrat bostadshus i två våningar 7,4 x 7,2 meter med grundmur av huggen sten. Det låg 25 meter nedanför bostadshuset i västlig riktning. Syrener och majnycklar fanns på tomten. Vägen upp i berget har trappor av natursten. Huset såldes på auktion 1925 till Artur Fredriksson i Folkesberg. Köparen tog också med sig grundmuren. Försäkringsbeloppet 1925 var 4000 kronor. Enda invånare var systrarna Lovisa Johannson (född 1857) och Josefina Johansson (född 1858). De kallades Fina och Lovisa på Berget. De var fastrar till Viktor och Gotthard Johansson som brukade gården på Hedum Östergården.

FullSizeRender

Syskonen Lovisa, Josefina och Clas Johansson.


Brinkehagen

Torpet är uppkallat efter avskedade båtsmannen Sven Brink som bodde på torpet i mitten av 1800-talet. Senare har torpet kallats Brunetorpet efter Edvard Brun som bodde på torpet i början av 1900-talet. Torpet har även benämnts Timmerdal. Bostadshuset var 7,2 x 6 meter med grundmur av huggen sten. Snedtäcka utanför huset utgjorde vedbod 1,5 x 6 meter. Ladugården var belägen cirka 10 meter söder om bostadshuset, 6 x 5,3 meter. Äppleträd, päronträd, körsbärsträd samt syrener har funnits på tomten. Källaren var murad av huggen sten med valv av sten över ingången samt ventil i andra ändan av källaren, 3,1 x 4,5 meter. Muren var dubbelmurad med taket direkt på muren. Det har även funnits en källa och en smedja på andra sidan berget. Till torpet har hört cirka 1 hektar jord. Bostadshuset flyttades 1928 till Myrtorp.

1705–1718 beboddes torpet av Anders Andersson och Anna Olsdotter samt dragonen Mattias Ifvarsson. 1720 hette invånarna Per och Inga samt huskvinnan Anna Olsdotter. 1742 hette invånaren Mårten Ifvarsson. 1755- 1773 hette torparen Olof Andersson och hustrun Ingeborg samt barnen Anna, Anders, Kerstin och Börta.

1785 beboddes torpet av Svennung Olsson. 1795 står torpet för obebyggt. 1798 bodde avskedade rotebåtsmannen Jon Ross och hans dotter Anna på torpet. 1812 hette torparen Anders Jacobsson. 1825 var Sven Brink med hustru och tre barn boende på torpet. 1894 var Andreas Ingelsson (från Ödegården) torpare tillsammans med Gustava Dalholm (född 1833). 1905 var Torger Edvard Johansson Brun (född 1844) torpare. 1919 kom Albert Johansson från Fridhem tillsammans med hustrun Hilma Solberg och dottern Gunborg (född 1919). Efter Alberts död gifte Hilma om sig med Hjalmar Andersson och de fick sonen Gustaf. 1928 flyttade familjen med huset till Myrtorp.


Broddarne , namnet kommer troligen av brodda}bråka lin

linbroddning

Bild från lingropen vid Hedum Broddane

Var soldattorp för Hedum, nr 58 Sotenäs kompani 1680–1909. Bostadshuset var beläget cirka 5 meter sydost om Aina Alexanderssons hus. Det gamla huset flyttades 1870 till tomten i norr intill berget. Nytt hus byggdes 1872 med måtten 8,30 x 4,40 meter. Detta hus flyttades 1930 till Keberg. Källaren var belägen 20 meter nordväst om bostadshuset av bergfallen sten med häll över ingången. Överbyggnad av trä 3×3 meter invändigt mått. Ladugården var belägen cirka 60 meter väster om bostadshuset 14 x 5,40 meter. Enligt brandboken var byggnaden klädd med ene. På tomten fanns äpple och päronträd, krusbärsbuskar, körsbärsträd, kastanjeträd och bok. Brandförsäkringsvärdet 1880 var 230 kronor för mangårdsbyggnaden, fähuset av ene 60 kronor, ladugården 110 kronor, vedboden 20 kronor. 1 ko och 2 får var försäkrade till 100 kronor. Till torpet hörde 1,54 hektar åker, tomt och trädgård på 0,03 hektar, betesäng på 0,24 hektar, skogsmark och övrig mark på 3,46 hektar.

1689 bodde Per Swensson Dufva och Sven Siggesson på torpet. 1720 var dragonen Lars Helt och hustrun Börta Jönsdotter invånare på torpet. 1712–1732 bodde soldaten Gunnar Sturk/Stork (född 1672 i Askum) på torpet. Första hustrun Börta Persdotter dog 1707. De hade barnen Erik (född 1695), Cornelius (född 1699), Svennung (född 1701), Sven (född 1702), Ingeborg (född 1703), Kari (född 1704) och Jacob (född 1706). Den andra hustrun hette Dordi Hansdotter och de hade två barn: Peder (född 1710) och Jacob (född 1717).

1732 bodde Hindrik Adolph Liliebielke (antagen som soldat bara 7 år gammal) på torpet.

1743–1757 bodde Jöns Åkerman (född 1719) på torpet med hustrun Kirsten Andersdotter och dottern Johanna (född 1751). Sen såg ägarna ut som följande:

1755: Hans Pärsson. 1757–1765: Olof Ågren (född 1732). 1760: Dragon Olof Mattsson och reservdragon Jöran Jöransson. 1765: Hans Pärsson med sonen Pär och dottern Karin. 1768–1772: Nils Hedman. 1772: Per Hansson med hustru och sonen Olof. 1772–1777: Olof Hedström (född 1750).

1773 kallades torpet för Backanne och 1778 var torpet obesuttet. Sen hette torpets boende enligt följande: 1779–1804: Svenning Jacobsson med sönerna Jacob och Sven. 1785: Petter Borg (minderårig volontär). 1786–1793: dragon Christen Hjelm (född 1765) samt föräldrarna Bernt och Ingri.

1793 till 1803 är soldattorpet vakant för kronans räkning. 1795: Olof Andersson med barnen Johan och Stina. 1800: Lars Olofsson samt svärföräldrarna Bernt och Ingri.

1804–1809: Soldaten Elias Persson Berg (född 1773) med frun Ingeborg Andersdotter (född 1782) och barnen Anders (född 1805), Lars (född 1808) och Johannes (född 1809). 1812: Lars Olsson (född 1771) arrenderar soldattorpet tillsammans med hustrun Kari Berendtsdotter (född 1770) och barnen Anna (född 1799), Beata (född 1803), Olena (född 1806), Inger (född 1811) och Johanna (född 1814). Familjen flyttade sen till Kaserna under Röd. 1818 hette torparen Sven Brink (född 1786) och 1824 var det Nils Olsson (född 1787)

1810–1838 bodde soldaten Elias Skratt – (född 1788 – död 1838 och bytte efternamn till Dalholm 1825) på torpet med hustrun Anna Britta Magnusdotter (född 1791) och barnen Beata (född 1814), Juliana (född 1816), Anna Elisabet (född 1818), Daniel August (född 1821), Maria Lovisa (född 1823), Otto (född 1830), Gustava (född 1833) och Carl Johan (född 1837).

1826 fanns torparen Lars Hansson med dottern Carolina på Broddarne.

1840 kom nästa soldat Nils Johan Thim (född 1807) från Bottna. Han gifte sig 1841 med Anna Elisabet Dalholm. De fick sex barn: Carl-August (född 1843), Johan Edvard (född 1846), Amalia Josefina (1849), Selma Justina (född 1856), Emma Charlotta och Martin Ferdinand (födda 1859).

Sista soldaten på Broddarne blev Johan Edvard Högström (född 1848) med hustrun Amalia Benjaminsdotter (född 1843 och dotter till soldaten Örn) och barnen Justina Charlotta (född 1872), Anna Paulina (född 1875), Alfred Severin (född 1877), Carl Ernst (född 1879), Johan Rickard (född 1882), Berta Desideria (född 1884) och Svante Alexis (född 1886). De bodde kvar till 1909 då de flyttade till Björkliden.

Den siste soldaten på Broddane, Högström

Den siste soldaten på Broddane, Högström

De sista invånarna på Broddarne blev Gottfrid Carlsson Schewenius (född 1874 i Kville) med hustrun Ida Dahlberg (född 1877 i Tanum) och barnen Berta Axelina (född 1903 och gift med Henning Alexandersson på Storskogen), Ester Ingeborg (född 1904 och gift med Erik Gren på Bottnelycke), Carl Johan Gustaf (född 1907), Frida Johanna Sofia (född 1909), Hilda (född 1915) och Axel (född 1917).

På tomten finns idag ett nytt hus som ägs av Aina Alexandersson.


Hästhagarne

Kallades även Cavalliustorpet. Var ett torp mellan 1825 -1877. Bostadshuset var 6 x 6 meter. Grundmuren är återfunnen. Bakom bostadshuset norrut upp mot berget har legat en liten byggnad, källare eller verkstad. Krusbärsbuskar har funnits på tomten. Det berättas även att Cavallius odlade potatis och förzinkade samt lagade lergods.

1825 bodde Hans Olsson (född 1794 – död 1874) på torpet med hustrun Olena.

Cavallius Johansson (född 1822) blev torpets sista invånare med hustrun Anna Maria Andersdotter (född 1820) och barnen Paulina Amalia (född 1853), Julia Elisabet (född 1856) och August Ferdinand (född 1862). Hela familjen flyttade till Norge 1877.


Björkliden

Var ett torp mellan 1890-1946. Torpet kallas även ”Högströmetorpet” efter soldaten Johan Edvard Högström som bodde på torpet i början av 1900-talet.

Bostadshuset är timrat i två våningar och flyttades från Smedtorpet (Hålan) 1890. Det är 25 x 20 fot, 14 fot högt. Grundmur av huggen sten, två ingångar med trappor av huggen sten, 5 trappstenar. Bakom huset vid berget låg ett vedhus på 4 x 3,5 meter. En byggnad där en lång sten 3,7 x 1,1 x 0,7 meter gjorde vägg på ena sidan medan berget gjorde vägg på andra sidan. Där fanns en 16 x 12 fot stor källare med överbyggnad 3 x 3,7 meter av timrat virke, 1 meter på knut. Undermuren var av huggen sten. Överbyggnaden används till hönshus. Ytterligare en byggnad mellan bostadshus och källare.

1900 bodde Johannes Olausson (född 1828) på torpet med hustrun Amalia Mattiasdotter (född 1835 och från Åseby), barnen Niclas (född 1857 och senare med efternamnet Holmgren), Justina Charlotta (född 1854) samt hennes man Ossian Martin Alexandersson och deras barn Gerda (född 1881), Carl Martin (född 1883) och Maria Charlotta Ingeborg (född 1887).

1910 bodde endast Johan Edvard Högström och hans hustru Amalia kvar på torpet. Högström dog 1935. Charlotta Aronsson (född Högström) hade varit gift med August Aronsson i Bodeland och flyttade tillsammans med sina barn Verner och Märta till Björkliden.

1946 flyttade Lotta Högström till Säffle och blev torpets sista invånare. Torpet är idag fritidsbostad och ägs av Bror Tore Johansson.


Hålan 

Torpet kallades Smedtorpet efter smeden Johannes Olausson som bodde där 1855–1890.

Bostadshuset hade grundmur av bergfallen sten på 12×10 alnar. Ladugården var belägen på berget intill vägen och var på 18×8 alnar inklusive fähus. Vedboden var 5×4 alnar. Smedjan låg 40–50 meter från bostadshuset vid gränsen mot Brohagen. Berget utgjorde vägg i smedjan. Det fanns en ko och ett får på torpet. Bostadshuset var byggt 1872. 1870 var brandförsäkringsvärdena 550 kronor för bostadshuset, 80 kronor för ladugården samt 20 kronor för vedboden.

Familjen och huset flyttade till Björkliden 1890.

Johannes Olausson var född 1828 i Naverstad och hustrun Carnolina Andersdotter var född 1826 på Hedum. De hade två barn: Justina Charlotta (född 1854) och Niklas (född 1857 och tog sen namnet Holmgren).


Liane

Var en backstuga under åren 1911 till 1939. Huset var 6,9 x 3,9 meter med snedtäcka på ena gaveln. 1939 flyttades huset till Karlshamn (Gökasen) och blev ladugård. Försäkringsbeloppet 1910 var 750 kronor för huset, en kokspis och en kamin var försäkrade till 40 kronor. Ende invånare var Selma Adriansdotter (född 1853) från Lindalen.


Vassklåvan

En liten backstuga intill vägen mot Hedums vatten. Omnämndes första gången 1840 då den beboddes av Anna-Brita Magnusdotter, änka efter soldaten Elias Dalholm på Broddarne. Anna-Brita bodde i stugan med sina barn Otto Eliasson (född 1830), Gustava Dalholm (född 1833) och Carl Johan Eliasson (född 1837).


Vasshogen

Beläget i samma område som Granhogen och Sörskogen, alltså på andra sidan sjön. Den förste torparen 1897 hette Carl-Martin Johansson och hans hustru Maria och fostersonen Sigurd Thim. Thim har berättat att hans riktiga mor dog när han var två år, eftersom han inte hade några anhöriga blev han såld på auktion. Han kom då till denna torparfamilj och fick stanna kvar där. De första åren betalade socknen lite till familjen men när han fyllt tio år var det slut med ersättningen och man ansåg att han borde kunna försörja sig själv. Han fick trots allt stanna kvar hos familjen utan ersättning och försökte så gott han kunde att hjälpa dem. Under åren 1907 till 1910 bodde August Johansson och hans hustru Ingeborg från Bonnlite under Röd på torpet. 1911 kom den sista invånaren till Vasshog och det var Einar Karlsson med hustrun Hanna samt deras barn. De bodde där till 1919 då huset flyttades.


Lurestället 

Bostadshuset var beläget intill gärdesgården. Trasiga tegelpannor och murstenar kunde återfinnas i gärdesgården. Inga mått efter byggnader gick att fastställa. Källare har varit belägen på andra sidan vägen upp mot berget. Lingrop invid källan. Tegelbruk har funnits till höger i Kyrkeklåvan.

Huset uppfördes 1863 och året efter står Alexander Svensson från Röd som ägare. Han flyttade tillbaka till Röd samma år och då flyttade Johan August Andersson (född 1829 i Kville) dit från Svenneby. Hans hustru var Johanna Kristina Johansdotter (född 1839). De hade sex barn: Hedda (född 1866 och gifte sig med folkskolläraren Rasch), Edvard (född 1870), Johan (född 1873), Oskar (född 1876), Alfred (född 1879) samt Hilda Christina (född 1883). Familjen flyttade till Välseröd 1890.

1890–1894 kom Carl August Jacobsson och hans familj till torpet. Han var född 1851 i Tossene och hustrun Helena Olsdotter var född 1861 i Bottna. De hade barnen Alfred (född 1883 i Askum), Axel Oskar (född 1888 i Tossene), Gerda Evelina (född 1884 i Tossene), Agnes Viktoria (född 1887 i Tossene), Carl Johan (född 1890 i Berfendal) samt Svante Gotthard (född 1892 i Berfendal). Dessa flyttade till Hedum från Tossene 1890 och åter till Bjällane i Tossene 1894.


Skrubbehogen

Även kallat Skulehagen, var en backstuga under åren 1860–1893. Bostadshuset 4,20 x 6 meter och var beläget direkt på berget. Vedboden låg 5 meter öster om bostadshuset.

I början beboddes torpet av Johannes Ingelsson (född 1817 och död 1869) från Hedum. Hans hustru var Beata Eliasdotter (1818–1869) från Hedum. De hade dottern Amalia Josefina (född 1849 och kallad Fina i Bolkeröd).

Efter Johannes och Beatas död flyttade den förre soldaten Nils Johan Thim (1807–1879) till torpet. Hans hustru var Anna Elisabet Dalholm (1818–1892 och dotter till soldaten Dalholm på Broddarne). På torpet bodde även döttrarna Amalia Josefina (född 1849) och Selma Justina Thim (född 1863 och död 1892), hennes son Carl Sigurd Thim (född 1893) samt Josefinas dotter Hilma Charlotta (född 1877).

Stumperöd

Skärmavbild 2016-07-13 kl. 11.15.16

Klicka på kartan för att se den i större format.

Stumperöd består idag av ett hus och två tidigare torp.


ÄGARE

1785–1812: Christen Hansson. Gården ägdes omkring 1800 av Christen Hansson (född 1736) från Skorve i Bro. Han hade 1774 gift sig med Margareta Esbjörnsdotter (född 1750) från Jordfall i Bro. De köpte gården 1785 och brukade den fram till 1812 då deras son Olof övertog gården.

1812–1841: Olof Christensson. Olof var född 1779 och gift med Johanna Börjesdotter. Deras son Johannes Olsson (född 1812) blev näste ägare till gården.

1841–1887: Johannes Olsson och Adriana Johannesdotter. Johannes Olsson övertog gården 1841 tillsammans med sin hustru Adriana Johannesdotter (född 1820). De hade nio barn: Johanna (född 1842), August (född 1844), Emma (född 1846), Karl (född 1848), Charlotta (född 1851), Matilda (född 1853), Selma (född 1857), Amalia (född 1862), Oskar (född 1865). Johannes Olsson dog 1878 och då arrenderade änkan Adriana gården fram till 1887 då yngste sonen köpte gården.

1887–1907: Oskar Johannesson. Året därpå 1879 åkte Oskar till sin bror Karl i Amerika för att tjäna ihop mera pengar till gården, men han kom aldrig tillbaka till Sverige. De blev istället den äldre brodern August som 1907 köpte gården.

1907–1915: August Johannesson. August var gift med Sofia Augusta Olausdotter (född 1840) och de fick sex barn: Gottfrid (född 1873), Hedvig (född 1875), Axel (född 1877), Gerda (född 1880), Alma (född 1882) samt Olga (född 1887).

1915–1954: Gottfrid Johansson. Han köpte gården 1915 och brukade den tillsammans med sina syskon Axel, Hedvig och Gerda. På gården fanns då en omfattande fruktodling.

1954 köptes gården av Harry och Edit Johansson som äger gården i skrivande stund. Harry är barnbarn till ovan nämnda Charlotta Johansson.


TORPEN

Holmen

Var soldattorp för Bolkeröd, Melleröd och Stumperöd. 1812 hette soldaten Andreas Öster. Han var född 1787 och gift med Anna Greta Olsdotter (född 1792). De hade sju barn: Olof (född 1813 – död 1828), Carl (född 1815), Anna Christina (född 1817), Sara (född 1820), Ingel (född 1822), Olof (född 1825). 1828 dog Andreas Öster. Änkan och barnen flyttade till Melleröd. 1830 kom den nye soldaten Nils Dygd (född 1800) och hans hustru Britta Persdotter (född 1795). De hade fem barn: Anna-Britta (född 1824), Johanna Christina (född 1827), Olof (född 1831), Hans Jacob (född 1834), Lovisa (född 1837). Hustrun Britta dog 1844 och därefter gifte soldaten Dygd om sig med Anna Maja Andersdotter (född 1801).

1860 hette soldaten Hans Johansson Dygd (född 1835). Han var gift med Carolina Elisabet Olofsdotter (född 1834). De hade sju barn: Amalia Justina (född 1859), Emma Augusta (född 1863), Paulina Charlotta (född 1865), Hilma Josefina (född 1869), Carl Viktor (född 1871), Anders Edvard (född 1873) och Agnes Matilda (född 1876).

1885 heter soldaten Leonard Christensson Dygd (född 1863). Han var gift med Hilda Teresia Jägersten (född 1869). De hade fyra barn: Kristin Juliana (född 1891), Carl Martin (född 1894), Alma Elisabet (född 1895) och Frans Gustaf (född 1897).

Torpet upphörde omkring 1925.


Grinden

Var en backstuga som 1812 beboddes av Olof Larsson (född 1753) och hans hustru Guri Gunnarsdotter (född 1773). Familjen hade tre barn: Erik (född 1800), Gustaf (född 1802) och Christina (född 1806). 1831 flyttade familjen till Kvarnbacken under Holma.